Släpp tankarna fria!

Finns gud eller är det något annat övernaturligt?

Människor har i årtusenden haft någon form av övernaturlig tro. I början var det naturen, en så kallad moder jord sedan blev det i vårat fall i Sverige asatro och så småningom kristendom. Men vad är det egentligen som gör att vi tror och vad är gud? Funderar på om det har att göra med att vi faktiskt inte vet och att det är en trygghet att ha någon att luta sig emot när man ska stå ensam i livet och ta sig igenom svårigheter.

En tanke jag lekte med är (om det nu finns en gud) om det faktiskt inte är vi som skapat honom då. Om ingen tror så existerar han ju inte. Många av filosoferna som levde på 1600,1700,1800-talen trodde på gud. Ändå har man inte ännu kunnat bevisa att han existerar. Till och med filosofen Descartes trodde på gud men han tvivlade på allt annat. Frågan om hur man vet att gud finns brukar besvaras med "det känner man" eller "jag bara vet det" men det håller ju inte för att det ska vara en kunskap. "Det finns" = Orden avser en obegränsad plats i tid och rum. "en Gud" = Definitionen oklar, något icke-mänskligt som styr mänskligt liv på något sätt som ingen kan förklara. Att det ska vara något som man faktiskt kan ta för att vara sanning ser jag som en ganska ogenomtänkt eftersom det är så odefinierbart alltihop. Jag skulle vilja påstå att man inte kan bevisa något som har med övernaturlighet att göra. Vi är antagligen för små för det.

Finns det då en gud? Nej, jag tror inte det. Det borde folk egentligen inte heller göra eftersom det faktiskt inte finns en kunskap som har belägg för att gud finns. Mycket av det vi tror är gud är nog våran hjärna.

Jag har inget belägg för det jag nu vill påstå ska vara sanning. Det överensstämmer inte med verkligheten eftersom det inte går att hänvisa till varseblivning, inte till induktion eller deduktion, inte heller till en omedelbar insikt eller till introspektion. Ändå tror jag att det finns något som styr och som håller i trådarna här. Människor i tidigare generationer har alltid trott att gud är till för oss, att det har handlat om att gud är till för att vi kan be om hjälp för att underlätta våra liv. Men jag tror att vi har satt skon på fel fot där. Finns det något, så tror jag att det snarare är något som värnar om jorden. Jag tror på big bang och det blir mer trovärdigt om den gudinna värnar då om det hon skapat. Jag tror att det är en gudinna, hur ska annars livet ha skapats? Livet kommer från en moder jord. Jag vill inte uttala mig om det är jorden eller om det skulle kunna vara solen som har skänkt oss livet och på så vis är modern. Men jag tycker det känns mer logiskt att det skulle vara en gudinna eller en moder som värnar om alla sina barn och som värnar om balansen på jorden som hon skapat.

De år då det till exempel har blivit för många harar så kommer det från ingenstans en harpest som återställer balansen. Vi har varit så blinda. Vi är jämställda med allt levande här, vi har inget företräde egentligen. Vi lever av den natur som allt levande förväntas leva av, vi breder ut oss som ingen annan nu eller tidigare levande varelse har gjort. Sjukdomar som influensor och smittkoppsepidemier eller digerdöden tror jag är resultat av denna enorma utbredning. Hon vill ju att det ska vara balans och människan som ras är alltför många, därför sänder hon sjukdomar som försök att återskapa balansen. Alla våra botemedel och mediciner gör det således omöjligt för henne att reducera mänskligheten till en nivå som är naturlig.

De människor som tror på gud tror att "människan är skapad till guds avbild", men hur kan man tänka så när det finns kunskap som säger att det har vandrat dinosaurier på jorden i flera miljoner år. Jag köper inte den teorin. Då skulle ju dinosaurierna vara de som är skapade till guds avbild. Då är det snarare så att moder jord skapade allt levande och lät det utvecklas och att det blev förstört av en meteor från rymden. De raser som lever nu har inte levat hälften så länge som dinosaurierna gjorde.

Djuren och allt annat levande lever här i symbios med moder jord, de ger och de tar. Men människan är som en bakterie här, vi förstör hennes immunförsvar som håller henne levande, nämligen naturen. Vi tar och tar tills det inte finns något mer att ta av. Tänk att dinosaurierna dog ut, vad är det då som säger att vi kommer finnas för evigt. Jag är övertygad om att människan kommer att ta slut på jorden om inte hon tar bort oss först.

“Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom” (Hebreerbrevet 11:6). Gud säger alltså att man får en belöning om man tror på honom, det där med belöning fungerar på alla. Det blir till slut en inlärning. Första budordet inom kristendomen lyder följande "Du skall icka hava andra gudar vid sidan av mig", är han inte lite självisk då? Tänk om det faktiskt är så att gudar finns för att vi tror på dem, då vill han ju inte ha andra som konkurrerar om oss människor. Men är det egentligen gud som sagt detta. Att tro på det som står i bibeln är då egentligen att lite på någon annan som man aldrig träffat eftersom att någon en gång skrev bibeln och någon har översatt den flera gånger om. Att tro är ju egentligen att känna tillit. Man tror på det andra säger och får på så vis inte själv möjligheten att undersöka.

Livet är vad vi gör det till, sådan är också vår tro. De människor som tror på en dömande gud lever i ångest för att misshaga honom. Vad är det då för liv? Livet påverkas av allt vi gör, så också tron. De som tror på en förlåtande gud kan begå brott och sedan ta nattvarden och vara "förlåten". Är det inte då bättre att tro på något som inte värnar om mänskligheten utan som värnar om naturen. För utan naturen är vi ingenting.

Vad händer då efter döden? De som tror på gud tror att man kommer till himmelen och att där är allting lyckligt. Jag tror inte på detta, men många tror att det finns liv efter döden. Att man kan gå igen, inte som en osalig utan som någon som inte har känt att de har varit nöjda med sina liv. De går igen som "spöken" eller "andar". Det tror jag på, det har nämligen upprepade gånger hänt att jag har vaknat av att min vovve har stått och morrat och skällt och varit jättearg på någon i dörren till mitt rum, när jag tänder lampan så står hon fortfarande och skäller och där är ingen i dörren ändå tittar hon upp som om där stog någon. Hon ser någon som inte jag ser och hon vaktar mig. Det är för mig goda skäl till kunskap, där står någon som jag inte ser, kan det då vara någon som går igen?

Men i till exempel hinduismen tror man på reinkarnation, att man föds igen i en annan kropp. Vart du hamnar styrs då av karma som innebär att om du har levt ett bra och gott liv så klättrar du högre på kastskalan och har du levt ett dåligt liv så förflyttas du neråt på skalan. Det finns ju människor som säger sig ha sett sig själv i tidigare liv, de kan säga att de vet eftersom de har fått sin sanning genom varseblivning men jag kan inte säga att jag vet eftersom jag inte vet om jag kan lita på dem.

Så är det med tro också, alla har ju sin egen form av tro. Jag kan inte tro på något som någon annan säger är sant för att jag vet inte om jag kan lita på människan, vi har ju fått förmågan att ljuga. Däremot litar jag till hundratio procent på min hund för hon kan inte ljuga. Jag tror att tillit är något som misshandlas idag och har gjort det i alla tider. Men tro är något som vi måste skapa oss själva för ingen kan ju lita så mycket på en annan människa att man lägger sitt liv i en guds händer bara för att någon annan har sagt till dig att göra det, den personen kanske ljuger och du faller handlöst. En tro är mellan den enskilda individen och den gud man väljer att tro på.

Allt går ju tillbaka till vad som är kunskap och vad som är sanning

/Lisa Svärd ♥