Arbete i lokstallet

Jag har haft en väldigt härlig dag med mycket frisk luft och härligt sällskap. Dock regnade det och blåste så in i norden, men vad gör väl det om man får göra något man tycker om och om man får vara med människor som man trivs med? Arbetsdagar är nästan alltid roliga. Idag bytte vi avgassystem på våran z43. Det va lite meckit och man blev ganska smutsig, dock blir man alltid det i lokstallet men... Tog lite bilder med min iphone, därav den dåliga kvaliten, hoppas ni har överseende med detta..

Så efter en lång varm dusch så sitter jag nu vid datorn. Har betalat min kaninpälshalsduk. (Kom inte med några samvetskommentarer. Jag är inte riktigt för päls heller, men den var väldigt fin och dessutom går jag i skinnskor och har en skinnväska...)

Nu ska jag ta å sätta mig i soffan å titta på några avsnitt av friends å dricka glögg! Underbart!

/Lisa Svärd ♥

Social uppfostran

Jag vet inte om ni har tänkt på det men alla som har en åsikt om dagens ungdomar säger alltid att det var bättre förr. Att dagens ungdomar är bråkiga och ouppfostrade. Många av dem antyder också att det beror på föräldrarnas uppfostran, att föräldrarna har blivit mer "slappa" i sin uppfostran av sina ungdomar.
Först och främst vill jag i detta stadiet påpeka att dagens ungdom inte alls måste vara en vandal bara för att hon är ungdom på tvåtusentalet. Jag kan med rent samvete säga att jag inte orsakat samhället någon åverkan. Jag kan säga att jag är fullt laglydig, jag har aldrig med flit haft sönder något för skadegörelse, aldrig laddat ner eller delat filer som jag inte äger, aldrig stulit någons cykel - aldrig gjort något olagligt helt enkellt. Det låter skrytsamt, jag vet, men ta till exempel vissa pensionärer idag, de är ju rädda för ungdomar, för att vi har ett rykte om oss att vara totalt förstörda i huvudet... Så är ju inte fallet. Jag har många fina och välvårdade, väluppfostrade vänner. Det är ju rötäggen som gör väsen av sig..

Men till saken.. Det här men att föräldrar har tappat strängheten i sin uppfostran av sina barn tror jag är total bullshit rent ut sagt. Visst är det säkert så i några fall men jag tror inte det har ändrat sig mycket från förr i tiden när det gäller föräldrars uppfostran. Däremot skulle jag vilja visa på hur samhället har förändrats. Nu har ju inte jag levt i hundra år men jag har ändå läst otroligt mycket gammal litteratur och jag har delvis blivit uppfostrad av en äldre dam som skulle vara närmare hundra nu om hon hade levat.

Vi tar tre pojkar i tonåren som är ute en kväll i början av 1900-talet. Deras föräldrar kanske är sådana att de har en mindre strikt uppfostran, en uppfostran som kanske egentligen inte passar barnen. De här tre killarna är ute i byn och sparkar på soptunnor, välter blomkrukor, kanske slår sönder en fönsterruta. Byn på den tiden, hade ju reagerat. Hade någon sett pojkarna utföra dessa handlingar så hade denna person sagt ifrån. Man visste ju i regel vilka barn/ungdomar som bodde i bygden och man visste var de bodde, vilka föräldrarna var. Samhället reagerade och tog tag i saken och barnen fick sig en banna för oacceptabelt beteende. Idag bor ju dock nästan alla i stan men jag som bor på landet hade faktiskt önskat att denna sociala uppfostran hade funnits kvar.
Det är inte många som idag höjer ett finger när ett ungdomsgäng kastar sten på något som kan gå sönder, inte många höjer ett finger om de ser en klottrare, inte många som över huvudtaget bryr sig. Jag vet att jag antagligen ses som en torrboll, men jag vill ju ha det samhälle där jag bor lugnt och harmoniskt.

Jag höjer rösten, jag säger till när något inte är som det ska. Jag tycker bara att det är synd att det känns som att det bara är jag som försöker. Jag vet att vissa anser att det inte är mitt problem, att jag inte ska lägga mig i andras liv. Men så länge det påverkar mig eller samhället jag bor i på ett negativt sätt så kommer jag fortsätta att vara ett pain in the ass för jag tycker att det är viktigt att visa vad som är fel. Hur ska människorna annars någonsin lära sig?
Jag vet att jag låter som någon helig ko men jag vill ju bara ha lugn och ro. Jag har ju ingenting emot männirkor! Men när deras beteende som sagt påverkar negativt då måste ju samhället sätta ner foten. Och samhället är vi som bor i det. Det känns som att de flesta tänker att någon annan får göra det där. Men det är ju faktiskt tillsammans som gör saker å ting bäst.
Med de tankarna går jag nu och lägger mig.
Med hopp om ett bättre samhälle...
/Lisa Svärd ♥

Annandag Jul

Stora städardagen om ni frågar mig. Om två och en halv timme kommer våra gäster för en liten julsammankomst, då ska mitt rum vara färdigstädat och jag ska vara i ordning. Just nu städar jag för fullt och jag går fortfarande i pyjamas..

Beställde förresten kläder från HMs mellandagsrea igår, totalt ska jag betala 647:- och det va 971:- i rabatt.. Då snackar jag rea! Är jättenöjd faktiskt.

Nä nu ska jag fortsätta städa.

/Lisa Svärd ♥

Bilderna från julafton

Tack allihopa för de finfina klapparna! Jag är såå tacksam.

God fortsättning!

/Lisa Svärd ♥ 

Julafton var igår..

Sitter och laddar över de bilder jag tagit idag. Känner att jag är trött i kroppen och när jag väl kommer så långt att jag ska skriva ett inlägg så ser jag att det inte ens är julafton längre. Jag var ju hos morfar en stund och åt och öppnade paket. Jag har fått sååå himla mycket i år och jag är verkligen så tacksam! Jag har en givmild familj.
Så med Ellen snarkandes på mina fötter laddar jag upp bilderna från idag snabbt och lätt och sedan går jag å lägger mig.




NÄÄÄÄ.. Bilderna håller på å krånglar.... Orkar inte -.-
Gör det i mon istället.
Gonatt!



Julafton

Så då var dagen kommen! Den dagen alla små barn väntar på. Det jobbiga med i år har varit att jag har tappat all den förväntan som julafton innebär. Men det är klart att jag sett fram emot den men inte på samma sätt som när jag var liten.
Familjen har åkt för att fira jul med släkten på pappas sida och jag blir hemma med Ellen ett tag till för att åka och äta med morfar och mormor och tjocka släkten på mammas sida. Det ska bli mysigt!
Kameran följer med och jag känner att jag måste ta ordentligt tag i min krage så jag letar efter sladden till datorn så jag kan föra över bilder..

Lilla Ellenbebisen på hennes första julafton! Kärlek!

Här kommer den dikten som vi alla hört år ut och år in. Men som man aldrig riktigt tröttnar på. I år är första gången jag verkligen läser den och reflekterar över vad där egentligen står. Den är väldigt vacker! Inte konstigt att vi läser den om och om igen.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta»
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick - men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

/Lisa Svärd ♥

Julavslutning och tågincident...

Har haft en helt superoflytande dag. Först var tåget inställt på morgonen så vi fick vänta på ersättningsbuss i en och en halv timme. Bara det gjorde ju att man inte blir så sugen på livet. Men vi lyckades hålla humöret uppe trots allt! Vi skulle ju få se Linnea sjunga i kyrkan. Det var näst intill den enda anledningen jag åkte till skolan trots strulet. Kommer till skolan och har det mysigt med klassen, så bär det av till kyrkan. MEN, för att hinna med tåget hem så var några av oss tvugna att lämna avslutningen tidigare. Så jag missar Linneas uppträde för att ta tåget. Kommer till stationen, är på väg upp på plattformen och tåget åker!
Det va en moment av känslan som är så otroligt förjävlig. Jävligheternas jävlighet. FML säger jag bara.. Tur vi har en så underbar personal på skolan! Ni är guld värda! Vi blev bjudna på både kladdkaka och allt möjligt gott så oss gick det då ingen nöd på. Avslutningen i kyrkan var verkligen fin! Som den visserligen brukar vara. Men jag säger bara en sak. Jag kommer sakna det stället, Drottning Blanka, när jag slutar. Det kändes jobbigt och sitta där och veta att detta var den sista julavslutningen där.

Efter fyra timmars väntande i skolan så kommer jag till slut med tåget hem vid fyra. Slutet gott allting gott! Jag ska lägga upp bilderna senare när jag hittat min sladd. Jag vet, lussebilder ska upp också.

Nu ska en trött tjej sova. Det är ju lov trots allt och då får man det!

/Lisa Svärd ♥

Inlägget saknar rubrik..

Har ni tänkt på någon gång, att man faktiskt inte känner en människa förrän man har sett hur personen är ihop med människor den älskar.. Eller ja, det kan ju lika gärna vara djur man älskar. Men man kan inte säga att man känner någon förrän man har sett den personen visar kärlek. Människor som inte sett mig ihop med Ellen till exempel, har absolut ingen aning om hur jag är med henne. Och därför känner de ju då inte mig. Visst jag kan vara på ett sätt ihop med familjen eller släkten men det är en annan sak med Ellen.

Det är ju när man ser någon visa starka känslor som man vet hur de fungerar. Det kan ju visserligen vara ilska också, principen är ju den samma. De flesta har nog sett mig arg... Men vad gör man då med en människa som inte visar känslor? Man kan ju knappt läsa av en sådan människa. En kvinna sa en gång till mig att jag har ett sätt som gör att jag är flexibel efter de jag umgås med. Att jag söker vad den människan vill ha och så är jag det. Oavsett vem det är. Det är ju en otrolig talang och när jag tänker efter så stämmer det ganska bra. Men frågan är den om det är så bra för mig.. Att hela tiden ändra mig. Så då funderade jag över vem jag är mig själv med, om jag nu inte är mig själv med alla människor så måste jag ju i alla fall vara mig själv med Ellen.

Vilka möjligheter denna flexibilitet ger mig, social kompetens och människokännedom kanske? Jag vet inte, det låter lite som att jag har superdålig självkänsla och att jag är rädd att folk ska tycka illa om mig. Att jag är utelämnad till folks godtycke. Och så kanske det är, det vet jag ju inte. Frågan är bara om det är värt att ändra på det och vara mer mig själv.. Om det ens gång att genomföra.

Att fungera med alla människor (nästan) är en enorm fördel. Det är sällan jag stör mig på folk, om de inte har gjort intrång på min stolthet eller vad jag anser är fel. Att bete sig illa, att förnärma någon eller att ljuga.. Någonstans får man ju dra gränsen. När jag läser vad jag skrivit så tycker jag att jag beskriver någon som aldrig säger ifrån. Men ni som känner mig vet att så inte är fallet. Brukar bli beskriven som en tjej med skinn på näsan. Men var kommer det ifrån? Att jag vågar säga ifrån när jag tycker något är fel, eller att jag argumenterar och diskuterar för det jag anser är rätt? Jag är inte rädd att ta konflikter, ändå hatar jag när människor är sura på mig. Det går inte riktigt ihop det där. Att föra sin åsikt får ofta människor att skaffa sig åsikter om en. Det är ju inte alltid att de åsikterna är positiva. Men hade jag hellre varit den som inte stod upp för någonting? Nej, absolut inte. Jag vill ju att folk ska se mig som ärlig och trevlig. Jag är ärlig. Jag håller alltid mina löften. Det är viktigt. Om jag har givit ett löfte och märker att det finns en risk att jag inte kan hålla det så gör jag allt som står i min makt för att hålla det. När jag möter människor som inte tar löften på allvar, dåå blir jag sur. Det är inte meningen att man ska ge sitt ord och sedan skita i det.

Så, har jag hävt ur mig lite av kycklinggrytan ur mitt huvud igen. Brukar ha ganska många tankar om dylika saker och när jag inte kan ränsa upp så blir det kycklinggryta.. Å då hamnar det här på bloggen.

I helgen var jag på hjulbord (julbord) med bergslagernas järnvägssällskap. Det är verkligen en underbar känsla när man träffar människor som är såå himla klockrena! Jag menar det, och då på riktigt, att jag verkligen älskar att åka tåg.. Det finns liksom ingenting bättre. Att träffa människor som man klickar så bra med, människor som man på något sätt känner så väl. Finns ingen bättre tid i min verklighet än då jag får vara med det tågfolket jag känner ombord på ett museitåg. Eller i lokstallet omgiven av vänner och då blir de ju också på sätt och vis arbetskamrater och ha Ellen springandes någonstans i stallet. Eller när gubbarna fikar och hon sitter så vackert. Det är inte alla tågföreningar som har en tåghund.

Läser igenom det jag skrivit och ni förstår nog att Ellen är det bästa jag har, hon är mitt allt. Haha, min vardag.

På tal om vardag så har ju denna dagen varit en annorlunda vardag. Åkte nämligen med när vi skulle köra hem Oljiga Olga a.k.a T23 119 från Halmstad till Landeryd idag. Hade helt fantastiskt roligt. Jag har ju aldrig åkt lok så långt innan, det har ju bara varit fram och tillbaka vid växling på bangården eller något i den stilen. I vanliga fall så är jag ju ombord i vagnarna och klipper passagerarnas biljetter. Jag har fått lära mig sååå himla mycket idag och jag är så tacksam! Har en bra lärare, ta berömet Uffe! HAHa.

Tog bilder med min iphone idag, därav den taskiga kvallitén.

Så med det så ska jag ta å ge den ulliga mat och sedan blir det en kvällssvänge efter Anno 1790!

/Lisa Svärd ♥

Att stjäla.

Det värsta man kan göra mot någon är att stjäla. Tror ni mig inte?
Det är värre än allt annat du kan göra. Åh visst, ni tänker att - att ta någons liv- är värre.. Men tänk efter. Om ni dödar någon så stjäl ni den personens rätt att leva. Om ni ljuger för någon så stjäl ni den personens rätt att få veta sanningen..

Förstår ni hur jag tänker?

/Lisa Svärd ♥

Rädslan, den gastkramande ångesten

Jag har nog alltid varit rädd för åskan, i alla fall så har jag varit det under ganska många år. Jag vet inte varför men det bara är så. Folk skrattar alltid när jag säger det, "det är väl inget att vara rädd för" säger de. "Men man ska ha respekt för det" Och det har jag verkligen. Det började åska inatt någon gång runt halv fyra. Den första tanken jag fick i huvudet när jag vaknade var att jag undrade vart Ellen var. Så gick jag ner till toaletten, det enda rummet i huset som inte har fönster. Den känslan när jag kom in där och hon inte är där var totalt kall. Någon kramade mitt hjärta med isbitar! Hon ligger nämligen alltid där när det åskar. Hon är lika rädd som jag, bara det att jag ändå förstår vad det är som händer och att min förnuftiga del av hjärnan vet att det egentligen inte är något att vara rädd för men ändå så ligger ångesten alltid där när det smäller ute.
När jag gick upp igen för att se vart hon var någonstans så stod hon i trappan och viftade lite ynkligt med svansen. Hon tycker inte om när någon försvinner, hon ska alltid ha koll. Det ligger väl i generna, en schäfer är ju från början vallhund.

Så gosade vi en stund och min lilla 45kiloshund försökte kravla sig upp i min famn, och vad gör man inte? Man får ta så mycket man klarar och klappa på rumpan som aldrig riktigt får plats i famnen. Alla säger att man inte ska "trösta" djuren när de är rädda för åska ooch smällare/raketer. Men jag vet hur rädd jag är och jag hade önskat att någon kunde hålla om mig när det åskar, så då är det ju klart att jag håller om henne. Jag vet att det är att belöna beteendet men hon söker ju tryggheten i min famn ska jag då neka henne den?

Så gick vi ner till toaletten och jag satt där med henne tills mamma kom upp runt halv fem. Men det är fruktansvärt vilken energi det finns i naturen. Blixtrarna lyste ju upp hela himeln och var lila ibland.. Under en lång stund där så var åskan precis över oss. Det tog knappt en sekund från blixten till smällen. Den riktigt knastrade och sprakade i knallarna, ni vet hur det brukar göra ibland.
Det jag tänkte på senare var lite på om det här åskvädret har med miljö och klimatförändringarna att göra. Sådana oväder i stil med detta brukar vi ju bara ha på sommaren, inte mitt i vintern. Det är läskigt det där. Hur mycket vi påverkar som vi inte tänker på. Och nej, jag ska inte gå igång och skriva en uppsatts om miljö och klimatsmarthet...

Idag så arbetade jag hemifrån på filosofin då det fortfarande åskade när tåget gick och ingen hade kunnat få mig att gå ut när det låter så... Så gick jag och la mig igen, tänkte läsa fram tills elvatåget skulle gå för jag har två prykiatrilektioner i eftermiddag, men jag somnade ju så klart och missade det tåget. Så här sitter jag hemma och övar på mitt svenska-föredrag som jag ska ha i morgon. Och ska sätta mig ner och skriva ett engelskatal till fredag.

Nu ska jag gå ner och dricka en kopp te och sätta igång med engelskatalet.
/Lisa Svärd ♥

Confused

Where shall I go?
To the left where nothing's right?
or to the right where nothing's left..?

/Lisa Svärd ♥

En dag tar sig själv i taget..

Ni vet man pratar alltid om att man ska ta en dag i taget. Jag brukar alltid försöka få mig själv till att ta en dag i taget för ibland känns det som att jag behöver det när jag planerar som värst. *Planeringsfreak* Men ibland händer saker som man inte kan förutse och som man inte planerat å så går hela planeringen i stöpet och man är lika glad för det när man har släppt den där låsta känslan av att "så här kan det ju inte vara, hur ska jag nu hinna"
Jag har kommit på mig själv med att sitta och tänka över dagarna. Jag kände liksom lite att jag faktiskt inte har planerat något särskilt just nu här i svängarna och dagarna går av sig själva. Jag behöver liksom inte ruta in dem och planera allt i minsta detalj, de tar sig själva itaget. Jag har inte funderat över imorgon mer än en gång idag och det var när jag frågade tjejerna vad vi har för läxor, för inte ens det har jag koll på just nu! Otroligt..... En otroligt fin känsla av lugn har spridit sig i mig. Tror det är för att mitt huvud redan har gått på jullov. I januari är det samma ångest som är tillbaka, jag lovar.. Men detta jullovet och denna julen kommer bli så otroligt lugn. Jag får väl se stillheten i det och njuta av den.

Så är det ju lucia idag också, var och tittade på lillasyster när hon och hennes skola lussade i kyrkan. Sååå himla fint måste jag säga! Bilderna kommer när jag har hittat min kamerasladd, hehe.. Den ligger någonstans i min liggande garderod, om jag säger så.

/Lisa Svärd ♥

On my mind

Är det inte lustigt det där med känslor. Man är så otroligt sårbar, men det är väl det som är tjusningen med det. Att man ska vara sårbar ihop med en annan människa som är lika sårbar så fungerar man ihop?  Jag har inte känt något på väldigt länge och helt plötsligt så blir jag så utelämnad till någon annans godtycke. Tänk va enkelt livet hade varit utan känslor, fast å andra sidan så har jag testat att vara riktigt jäkla kär och den känslan ger jag mycket för att få känna igen. Men man kan nog aldrig känna den där överväldigade kärleken om inte motparten visar samma sak. Människan generellt är trots allt självisk. Man behöver någon form av bekräftelse för att ge sig ut där, det måste vara ett försvar. Frågan är bara hur mycket man får och sedan är villig att ge, personen kanske inte vill ha allt man har att ge.. Den kanske bara vill ha en del och så blir man sårad igen. Då för att man inte känner att man får allt som man ger tillbaka.

Appelhester 2011

De som säger att de vet något säger att man måste ge för att kunna ta. Men ingen har pratat om hur mycket man ska ge och hur mycket man får ta. Att ge för mycket och inte få känna att man är uppskattad skadar en, att känna att någon tar för mycket skadar också. Fast å andra sidan, alla bestämmer hur mycket man vill ge och ingen kan ju ta något om man inte givit möjligheten att ta.

Det där med människor är så komplicerat, folk har baktankar eller ljuger i stort sätt hela tiden. Dock inte alla så klart.. Men ändå, det är liksom hela tiden ett spel som ska fungera och om det inte gör det så är man helt plötsligt dum, korkad, självisk, lat, otroligt egoistisk eller något annat i den stilen. Men grejen är den att människor är komplexa. Folk runt omkring mig brukar ändå säga och tycka att jag har ganska bra människokännedom och stor social kompetens och visst efter vad jag har lärt mig om mig själv under min utbildning som beteendevetare så har jag kommit fram till att det stämmer ganska bra, ändå tycker jag att delar av det personliga samspelet mellan två människor är svårt. Antar att det är därför jag ofta tyr mig till mina böcker och min vovve. De är lättare att samspela med, även om Ellen kan vilja framhäva sin integritet och stolthet ibland så är hon en snäll och okomplicerad själ. Hon är en hel personlighet och jag älskar hela den!

Appelhester 2011

 

Men om man är som jag, en människa som inte består av taktik, som inte består av logik eller något annat sådant så är livet vissa stunder ganska komplicerat. Att veta att man bara är av känslor, att känna att man bara är av känslor... Oboy säger jag bara, livet består helt plötsligt av människor som man inte med sin impulsivitet får trampa på tårna. Att veta att man måste tänka sig för hela tiden samtidigt som man allt för ofta glömmer det mitt i känslorna. Hur många människor har inte starka åsikter om mig? Jag menar, till och med jag själv har ibland starka åsikter om mig själv... Människor omkring mig säger att "det kommer bli något stort av dig, Lisa" och visst är det roligt att höra när människor tror på en, för jag vet att jag är framåt och jag vet att jag är duktig och ambitiös. Men hur mycket spelar det egentligen roll om man är så impulsiv och så förjordat trög ibland?

Appelhester 2011

Det känns som att jag har förstört och bränt vissa broar vid det här laget. När ska jag lära mig? Det spelar ingen roll hur mycket man ångrar och hur mycket någon kan förlåta, det kommer alltid finnas någon som minns.. Ingen handling kan bli ogjord om den redan har utspelat sig i tid och rum. Inte ett ord kan tas tillbaka när det har lämnat våra läppar.

Nyårslöftet för kommande år är väl vid det här laget ganska klart.
*Moment of självinsikt...*
/Lisa Svärd ♥

Ledig lördag

Så påbörjade vi städningen efter frukost och morgonpromenaden. Ellen fick städa sitt för det tänker inte jag göra. Hon är det värsta stökmonstret av oss två.. Och hon tar mina rena strumpor.. Jag fattar inte det, hittat tre rena strumpor i hennes säng.. I vilket fall så börjar det arta sig nu men ni vet, man behöver ju en paus ibland så jag satte mig vid datorn och tittade lite på bilder jag har tagit, hittade en klockren bild terroristen som jag bara måste publicera..

Varför sova där det finns gott om plats i husvagnen när man kan sova där det är som trängst? Ellen älskar att knö sig in och tro hon är liten. Sommar 2010

Vad skulle jag göra utan henne? Hon är verkligen mitt allt, utan henne är jag inte hel. Min lilla luddgopella. Hon va så söt igår så lekte vi gott-i-kopp, när man lägger en gotte under en av de tre kopparna och snurrar på dom så hon får lyfta och leta efter den. Så söt! Sen frågar jag henne om hon ska ta sin blette, så blir hon helt glad för jag ger henne tabletten i ost. Hon förstår så mycket. Det finns människor som säger att djur och hundar inte förstår något. Men om man går in med den inställningen så pratar man ju inte med dem, då är det ju inte så konstigt om de inte förstår något när man senare försöker i livet.
Vi har ju pratat med Ellen sen hon kom till oss och man kan fråga henne vart hussen är så går hon och letar, eller vart är bollen? Hon hittar ju oftast den när hon letar. Eller så frågar man om vi ska gå svänge, eller om hon vill ha mate.. Hon är smart så in i bomben, men ibland är hon lite trög och då är hon så söt att man nästan dör! Den kärleken som jag får av henne är den renaste kärleken jag någonsin känt. Hon kan inte ljuga, hon har inga baktankar med någonting. Hon är bara sig själv och hon visar precis det hon känner. Min bebis!

Nu ska jag fortsätta städa så jag får det gjort någon gång.. I morgon blir det plugg!

/Lisa Svärd ♥

Livet i slutet på veckan

Hade självstudier på naturen/filosofin idag så jag arbetade lite hemifrån för att åka till skolan och börja halv ett. Hade engelskaprov. Pluggade som hastigast igår och skrev provet på 35 min med resultat; MVG. Pure happiness! Sen lämnade jag också in uppsatsen idag. Kändes skönt, var ganska nöjd med den faktiskt. Får se vad det blir för resultat på den, kommer i nästa vecka.

Har haft sjukt hektiska dagar här nu i slutet på veckan, därav blev bloggen lite lidande. Men jag hade ändå inte kunnat göra några seriösa inlägg med all kycklinggryta i huvudet...
Till helgen blir det städning av mitt rum i morgon, har man mycket att göra så slänger man saker omkring sig och man har inte tid att plocka upp dem. Någon som känner igen sig kanske? På söndag ska jag BARA plugga. Dock är det bara sju skoldagar kvar, det känns skönt men samtidigt otroligt stressande, jag har alltså typ två saker per dag som ska in eller göras/redovisas...

Någon som har märkt att det blåser idag? Här hemma blinkar lamporna titt som tätt och jag hade en tågincident idag. Vi åkte i skogen och rätt var det är så bromsar lokföraren som attan.. Hjärtat hoppar upp i halsen för man tror det är en stackars älg eller något men nädå.. Lokföraren fick hela framrutan demolerad och det va glassplitter i förarhytten. Tåget fortsatte med en extremt reducerad hastighet. Jag hoppade av två stationer innan min så pappa fick komma och hämta mig så jag kom fortare hem. Ingen blev som tur var skadad.

Nu är jag hemma och Ellen ligger på mina fötter, vill nog ha mat om jag förstår hennes mummel rätt. Får ta och ge loppcirkusen mat och sedan ska jag hoppa i mina älskade bruna velourbyxor för att sätta mig i sängen och titta på några avsnitt av Friends för det är jag värd!

/Lisa Svärd ♥

Tråktisdag med snö

Så var det tisdag idag. Vaknade i morse och det var snö ute. Den lilla energi jag hade på morgonen försvann där när jag stod i balkongdörren och glodde ut som en struts. Men jag var i skolan, hade en sådan tråkig tisdag som alla våra tisdagar är, med lektioner från åtta till fyra. Men vi hade skattjakt på naturen, vi vann på tjugo minuter!! Men nu när jag funderar över det så vann vi ju aldrig något.. Vi hade fullt upp med att diskutera massa filosofiska naturkunskapsfrågor som till exempel. Ska man klona djur eller, är det rätt att utföra stamcellsforskning på embryon? Tänker inte gå djupare på det idag för det orkar jag inte. Är helt slut. Det märks att det ligger något å bråkar med mig i kroppen.

Pratade med mina lärare idag, jag missade ju så mycket i skolan förra veckan när jag var sjuk så nu har jag superångest... Måste göra en "to do list" så jag kan beta av en sak i taget och få lite översikt på kaoset.

• Engelskauppsatsen
• Psykiatriprov
• Engelskaprov
• Pedagogikprov
• Natur/filosofi uppg.
• Psykiatrifördjupningen
• Svenska bokföredraget
• Svenska bokrecensionen

Så därför tittar jag vidare på friends ikväll..... I morgon blir det engelskauppsats i skolan på hålan då den ska vara inne på fredag. Efter skolan blir det pedagogikplugg då provet är på torsdag. Torsdagkväll blir det engelskaplugg då provet är på fredag. Helgen kan jag säga ska spenderas med näsan i mina läroböcker annars får jag tuppjuck.. Har sån ångest..

Så avslutar jag med en underbar låt.. Lyckokänslorna bubblar trots pressen i skolan. De får flyga till denna låt!

/Lisa Svärd ♥

Julresa till liseberg!

Jag kan ju börja med att säga att jag har haft en hejdundrande kul helg! Men så är det ju alltid när det är museitåg på gång. Ni vet, jag har ju snackat om det så länge och i fredags var det dags. Mitt projektarbete gick av stapeln.
Pappa och jag åkte i fredags upp mot Göteborg för att göra i ordning vagnarna och lite annat småpill innan avgången i lördags. Tanken var att vi skulle kommit iväg på förmiddagen men det blev lite ändringar. Pappa är ju alltid lite sen.. Hehe. I alla fall så åkte vi inom gekås för att proviantera lite grann. Julpynt och mat, godis och lite sådana grejer. Iväg från gekås kommer vi i alla fall runt tre. Det blev ännu ett stopp på vägen upp innan vi var framme på lärje. Vi var ju tvugna att köpa upphängningsannordning till den stora grankransen som jag gjort. (tack morfar för en perfekt kransstomme!) När vi väl är framme på lärje så blev det till att packa in allt som vi haft med oss. Tänk att det alltid är det där eviga packandet.. Magnus mötte oss på lärje och hjälpte oss med det där. Han är en klippa den! Senare kom de andra mupparna från museet på kvällen och hjälpte till med att pynta resturangvagnen och Anders och Magnus hjälpte mig att få upp kransen på loket.

Ännu senare på kvällen blev det köttbullesmörgås med rödbetssallad och en hel del flum. Tänk att jag tycker det är så otroligt kul! Allt förberedande och umgänget med grabbarna är liksom minst lika kul som klippandet av biljetter. Sent där mitt i natten så skulle Marcus och jag åka för att hämta Max på centralstationen. Trots att vi satte oss i en gigantisk bil som Marcus aldrig kört förut, som dessutom var automatväxlad, i Göteborg och vi skulle ta oss till centralen så kom vi fram utan att ha kört fel en endaste liten gång. Med mig som skyltläsare och Marcus som gasare kom vi även tillbaka lika smärtfritt som vi anlände till centralen. Max tyckte vi såg ut som städpersonal när vi stod på perrongen å väntade på honom, vi hade nämligen glömt ta av oss reflexvästarna..
Så var det då dags att sova. Jag upptäckte att värmen i min kupe inte fungerade. Gick för att sova runt ett och när klockan var kvart över två så vaknade jag. Jag var på väg över sängkanten. Sen föll jag i 3000 år innan jag landade på golvet. Vill tillägga att klumpfia hade lagt sig i översta slafen utan att sätta upp säkerhetsannordningen....

Jag hade en nära dödenupplevelse där på golvet, mitt huvud var ca en dm från handfatet och jag frös och hade ont och var förmodligen i chocktillstånd för jag kommer inte ihåg hur jag tog mig upp i sängen igen. Jag frös och jag frös och jag frös. Bad till högre makter att det skulle finnas varmvatten i duschen när jag vaknade. Jag sov ca en och en halv timme den natten, och när jag kommer till duschen och vrider på vattnet. Ja, då finns det antingen skollhett vatten eller lite mindre skollhett vatten. Den högre makten tyckte nog att jag inte var färdigstraffad..

Efter en skollad dusch som gick fortare än en kalldusch återvände jag till sovvagnen för att väcka grabbarna och göra mig i ordning.
Klockan sex började vi växla ut för att börja vår resa mot halmstad. Frukosten serverades och jag tryckte i mig en smörgås och ett glas juice och sen gick jag och la mig på en soffa och sov en stund.
Visst klagar jag och det gjorde jag också under tiden allt hände men så jäkla kul det var ändå. Ingen var nog riktigt förvånad för att klumpfia trillade ur sängen.. Mina blåmärken är stora som shampooflaskor... Har skrapsår på ryggen och min högra arm och axel var de jag landade på, med lillfigret i en konstig vinkel. Aj..

Väl framme i Halmstad så klev vi av tåget och jag kan säga att man var tvungen att böja sig för blåsten. Det blåste något förjordat, vädret var inte på våran sida. Ändå lyckades vi skrapa ihop ungefär 95 resande. Det tycker jag var helt okej. Resten av dagen gick som på räls. När vi släppt av våra resenärer på liseberg åkte tåget ut och ställde sig på lärje igen de timmarna som återstod innan avgång. Det serverades ärtsoppa och ostsmörgås till lunch och efter det skulle godispåsarna till barnen göras. 30 påsar med mycket godis gjordes och lades i en säck för att tomten Göran och nissen Anders senare på hemvägen skulle dela ut de till barnen.

På tillbakavägen till göteborg var det städning på hög nivå. För att motivationen skulle vara på topp fick alla lägga var sin låt i en lista på spotify och sen spelade vi upp dem slupmässigt. Det var allt från hubba hubba zoot zoot och varmkorv boogie till never gonna give you up och personal jesus. Det blev städat och sen blev det glögg och överblivet godis. Väl framme blev det ännu en natt i sovvagn och igår var det tid för hemfärd.

Det har varit en oförglömlig helg, grabbarna retas och säger att de alla ska komma ihåg natten då lisa flög.. Den bjuder jag på. Tur jag inte dog.. hehe..

Ikväll är det Anno 1790, får inte glömma se det idag. I morgon blir det skola och en massa plugg..

Ellen har förresten fått sin diagnos det är en kronisk sköldkörtel sjukdom som måste medicineras resten av hennes liv. Men men, det är ju typ som diabetes, hennes sköldkörtel tillverkar inte tillräckligt med hormon, och man tillsätter då det så mår hon bra. Precis som man tillsätter inculin om man är diabetiker. Hoppas hon går ner i vikt nu när hon börjar med medicinen också. Det är därför hon är överviktig, sköldkörteln och hela den grejen påverkar ämnesomsättningen också, hon har förmodligen haft detta sedan i våras när hon blev sjuk första gången...

Jaja, nu ska vi kurera oss här hemma!

/Lisa Svärd ♥

Livet är som en kudde..

Jag kunde inte sova igår, tror jag hade feber men är inte säker. Svettades och frös om vart annat ialla fall. Sen så låg jag och funderade, stirrade i taket som jag viste fanns där trots att jag inte såg det. Livet är som en kudde. Man lägger huvudet på den och ibland är den oskön, förlite fluffig eller för fluffig. Så tar man upp den och knölar lite med den, lägger ner huvudet för att prova om den blev bättre, blev den inte det så knölar man lite till, tills man är nöjd.
Enda problemet är att det är lättare att knöla till kudden än att knöla till livet så man trivs med det.

Ellen och Strumpan, våran lilla älskade kanin. Strumpan dog påsken 2010.

Bästa kompisar. På tal om kudde....

Blir hemma idag också, åkte inte till skolan igår. Kände mig inte kry om jag säger så. Jag brukar ändå vara den som går till skolan i ur och skur och när jag är sådär lagom sjuk. Inte om jag smittar dock.. Men denna gången är det annorlunda, kan inte vara sjuk i helgen så då beslöt jag mig för å stanna hemma för att ge mig en chans att ta det lugnt och bli frisk på riktigt.

Fick reda på att loket som skulle tagit mitt tåg fram och tillbaka till liseberg har gått sönder så det blir ett annat lok. Ett lok som inte alls är lika gulligt.. Jaja, huvudsaken är att vi kommer fram och tillbaka och att jag kan fästa min krans som jag har jobbat så hårt för att få till. Hehe, nä skämt å sido.
Sitter och lyssnar på min kompis musik på spotify, en massa disneyfilm musik. Åh va jag tycker det är mysigt, de är verkligen bra musik de har i sina filmer om man tänker efter. Sen är väl jag lite disneyfreak också, vilken är din favorit disneyfilm? Min är nog pocahontas.. Hihi.

Nä nu ska jag gå ner å peta i mig lite yoghurt till frukost. Har varit uppe sen tiosnåret och ännu inte ätit, skärpning sjukling...

I morgon blir det veterinären med Ellen, får se om jag kan hänga med, beror på hur jag mår. Min ängel, jag vill ju inte att du ska vara sjuk!

Mitt hjärta ♥

/Lisa Svärd ♥