Självrespekt, psykiatrilektion

Ämnet ätströningar är något som är ett ovanligt känsligt ämne idag. Det känns lite som att man inte vågar säga något för att allt man säger kan bli så fel. Så är det väl egentligen med alla åsikter och allt man säger men jag funderar ganska mycket över det där med ätstörningar och vikt. Jag har som ni vet kört på GI-metoden sedan jag började skolan nu i trean, jag slutade i går. Som jag sa tidigare så kände jag mig direkt så tjock.. Saken är den att jag vet att jag inte är en liten flicka och alla strävar vi ju efter att vara nöjda med oss själva. Vikt har blivit en fixering. En farlig fixering. Jag förstår känslan som människor med ätströningar har för jag har själv känt den så många gånger. Jag har haft ångest för min vikt och jag har haft ångest för det jag har ätit men jag har aldrig riktigt gjort något åt det. Jag är antagligen för glad i mat. Men saker är ju så, de är olika för alla. Jag är tjock och kom inte å säg att jag inte är det, jag är ju tjock så länge jag själv känner att jag är det. Så är det med allt, människor som säger till mig att jag är duktig - Jag kan ju inte känna att jag är duktig för att någon annan tycker det, jag måste känna det själv innan jag kan säga att jag är duktig. Det handlar om en självkänsla som man inte får förstöra, man måste få försöka vara nöjd med sig själv. Går det överstyr och man blir psykiskt sjuk så har det ju någonstans startat om det handlar om ätstörningar. Jag tycker, och ja det kan låta hårt men det är min åsikt, att man har brist på självrespekt då.

Men jag tror inte att jag skulle kunna få ätströningar. Jag älskar mig själv för mycket för det. Visst jag kanske är dömande när jag säger det men det är så jag ser på saken, det är lite som rökning bara det att ätstörningar faktiskt är en sjukdom i huvudet, man skadar ju sig själv. Man är ju inte frisk. Jag respekterar mig själv för mycket för att göra så mot mig. Då är det bättre att vara lite rund och försöka acceptera hur man ser ut än att leka med döden. Visst jag hade gett mycket för att få vara smal men inte till det priset.

Fast å andra sidan så har jag funderat lite.. Fetma måste ju också vara en ätstörning. Det är dödligt och man mår ju inte så bra, det är kanske inte något psykiskt varje gång men det finns de som har psykiska problem med mat. Fast inte åt svältarhållet... Att tröstäta måste ju också då räknas på en kant som en ätstörning.. Det är så svårt det där. Att man ska hålla en medellinje som ska vara hälsosam.

Men samhällets bild har skruvat allas våra bilder av hur man ska se ut. Killar ska ju vara muskulösa och modiga och tjejer ska vara smala och väna. Men livet är ju inte sånt. Så det är lika bra att försöka acceptera alla människor som de är, om de nu inte beter sig illa.. Jag läste i veckorevyn att de har startat en kampanj som heter "Size Hero" som innebär att man ska få vara hälsosamt mullig om man vill, att det inte är det supersmala idealet som gäller utan man kan se ut hur man vill. Att skönheten inte sitter i storleken.

Så, nu har jag fått fundera och ösa av mig lite om det också, ämnet kom upp igår på psykiatrilektionen..
Men så kände jag direkt på nåt sätt att "vad är det för fel på att vara tjock?" Det känns som att alla hatar det, annars hade det ju inte varit sån stor nojja för att bli tjock.. Jag menar, visst jag är som jag sa tidigare ingen liten tjej men va sjutton, vi måste ju försöka vara nöjda. Så länge jag känner att det inte hindrar mig att vara lite större så tänker jag vara nöjd (försöka i alla fall) med mig själv. Men det är lite som jag sa innan, jag är inte nöjd förrän jag själv helhjärtat kan säga att jag är det. Det finns ju egentligen så mycket annat man kan vara stölt och nöjd med sig själv över. Jag är till exempel nöjd och stolt över den kunskapen jag har och mina goda prestationer i skolan, jag är stolt över mitt hår som jag har försökt få långt sen ettan, jag är stolt över att jag har lyckats sluta bita på naglarna och jag är stolt och nöjd för att jag har fått en social kompetens.. Det låter skrytsamt men jag tycker att alla som läser detta borde fundera och tänka över vad man själv är nöjd och stolt med sig själv över. Man behöver lite boost ibland!

/Lisa Svärd ♥