Gårdagen..

Det känns på något sätt som att gårdagen var den bästa dagen hittills i min utbildning. Vi påbörjade det projektarbetet som ska avsluta kulturvårdskursen som vi läser nu. Att utvärdera konsumbutiken som låg i Bläse förr, att utvärdera utställningen på museet är otroligt roligt! Särskilt för mig eftersom min farmor arbetade där som ung.

För mig har Bläse alltid varit en plats där jag kan känna ro, ett ställe där jag har lekt som barn och få växa som människa.

Det var otroligt kul och givande igår men samtidigt så var det på sätt och vis en påfrestning. Det var så fruktansvärt jobbigt att åka därifrån.

Jag åkte till farfars grav och satte blommor där. Min underbara farfar. Min farfar som alltid sa att jag kunde om jag ville. Att jag är fin som jag är, att alla människor är fina om de vill. Min fina farfar.
Alltid saknad, alltid älskad.

Under hjärtat ligger farfar.

Innan farfars namn kommit upp på stenen.

I morgon blir det egenstudier i form av Bläsesökningar och möjligtvis essäskrivning om jag känner mig manad till det. Dagen idag har nämligen spenderats på biblioteket med näsan i böcker. 

Funderar över att faktiskt gå och lägga mig. Det är ju trots allt ganska skönt att sova.

Lisa ♥

Hjärtlösa människor?

Jag läser mycket om det som händer i världen när det gäller utrotningshotade djur. Att nästan aldrig läsa goda nyheter är ganska nedslående faktiskt. Man läser siffror som säger att det dör genomsnittligen två noshörningar om dagen för att folk vill åt deras horn, elefanterna som dör som flugor för att fattiga människor vill skaffa sig en inkomst på de värnlösa djuren.

Det finns människor som ifrågasätter varför vi vill bevara den biologiska mångfalden. Låt mig bara säga att när man ställer en sådan fråga så känns det för mig som att man idiotförklarar sig själv. En mer korkad fråga kan man inte ställa. Jag känner personligen att det finns många anledningar till att bevara mångfalden som är kan kännas lite flummiga men bara det argumentet som säger att vi ska värna om allt levande räcker för mig och borde räcka för alla egentligen.

Jag förstår varför människorna i tredje världen jagar dessa stackars djuren. De har det inte så bra ställt och vi kan bara försöka förstå hur det är att leva så fattigt. Vi som bor i Sverige där staten skänker oss bidrag för både det ena och det andra, det får inte de. Att dessa människor då vill skaffa sig pengar fort är ganska lätt att förstå. Jag säger inte att jag tycker att det är rätt, det de gör. Men jag säger att vi nog inte förstår hur de tänker och känner.

De flesta av oss tycker att det är fruktansvärt, att vi tycker människorna är hjärtlösa. Men de har kanske också en familj, en fru och nio barn som de inte kan försörja. Så tjuvskyttarna är kanske inte så hjärtlösa som de verkar. Men det är fel att döda djur på det viset!

Missförstå mig rätt.. Det är fel att döda djuren men dessa människor kanske inte vet bättre eller känner sig nödtvunga att göra det för att överleva. Jag rättfärdigar ingen.

Jag studerar ju nu så det är ganska knapert i kassan, hade jag haft arbete så hade jag lätt blivit fadder. Det kostar mellan hundra och tvåhundra kronor i månaden. Pengar som vi lägger på en tröja eller kanske äter ute för någon gång i månaden. Vi kan göra skillnad om vi vill. Allt handlar bara om prioriteringar.

Länken till faddervalen.
http://www.wwf.se/insamlingsportal/fadderskap

Jag kände att skänka pengar just nu för mig inte passade så bra. Men det går att göra skillnad på andra sätt. Skriva på namnlistor eller helt enkelt uppmärksamma människor om problemen som finns.

Länken till namnlista för att rädda noshörningen.
http://www.avaaz.org/en/save_rhinos

Fyra minuter, ta er den tiden. Fråga er själva om ni verkligen inte har möjlighet att göra skillnad.

Jag vet inte vad ni känner men jag känner att mitt liv är så litet jämfört med allt som händer. Jag lever mitt liv och är helt uppe i skola och allt men vad i hela friden spelar det för roll för världen. Det känns som att det händer viktigare saker. Här går jag och ojjar mig för regn och att Visbys backar är jobbiga att gå i varje dag men vad sjutton är det att gnälla över?

Nä, detta har fått mig att fundera. Jag hoppas att andra också får sig en liten funderare.

Lisa  ♥

Så himlen faller lite

Morgonen började otroligt tidigt idag. Man blir lätt van vid att  börja runt nio varje morgon, idag började vi åtta. De sextio minutrarna gör mycket faktiskt.

Vi hade introduktion till det projektarbete som ska få avsluta kursen "Kulturvår i dagens samhälle". Vi ska hjälpa region Gotland att ta fram ett kulturmiljövårdsprogram. Jag känner mig jättepeppad på att få sätta igång ordentligt, vi ska utvärdera om Bläse kalkbruk är en kulturmiljö som vi vill bevara.

Bläse är ju den plats där jag spenderat väldigt många av mina somrar. En helt fantastisk plats där man känner historiens andetag som en kittling mot kinden. En plats som för mig är starkt förknippad med frid och glädje.

Igår hade vi strålande sol, idag hällregnar det. Jag tycker om regn. Jag tycker om väder i alla dess olika former. Det enda väderfenomen jag inte är bekväm med är slask. 

Människor har så mycket emot regn, det som betyder så mycket för oss människor och djur. Jag tycker att regn är vackert!

Nu ska jag läsa lite litteratur på Bläseprojektet. Något jag gör med glädje.

Lisa ♥

Det är tydligen tillåtet att titta in hos andra

Vi var på rundvandring här i Visby för några veckor sedan. En rundvandring med Stefan Haase där han berättade om olika byggnader och vad som är specifikt i byggnadsväg under olika årtionden och århundraden. Det var otroligt lärorikt och väldigt roligt.

Han sa att man kan titta in hos folk för att kunna få ett hum om när huset är byggt, då pratar vi om hur tjocka väggar huset har, om det är högt till tak och storleken på fönster. Han sa till och med till oss att göra det, just titta in hos folk. För att få reda på intressanta saker.

Så när jag går samma väg till och från skolan varje dag så har jag ju tittat in i husen. Många har någon form av insynsskydd och det kan man ju förstå. Men i ett medeltidshus som jag alltid promenerar förbi så bor det en schäfer.

Jag gick till skolan en morgon och tittar in i detta otroligt vackra hus och i den smakfullt inredda lägenheten, så möter två mörka små snälla ögon mina. Jag stod på trottoaren som ett fån och glodde in i någonannans lägenhet. Men jag säger bara det, vilken fin hund. Självklart så suger det till i min mage av saknad efter min egna lilla luddiga vän med stora öron och små mörka snälla ögon.

Efter att jag nu i veckor har hälsat på hunden genom rutan två gånger om dagen så känns det lite som att jag känner den. Den är så duktig för den lyfter alltid på huvudet men den säger inte ett ljud. Tänk om min pratkvarn kunde vara lika väluppfostrad. Men så jag saknar henne.

Idag hade vi föreläsning om "vad vi samlar på museer idag". Det var faktiskt ganska intressant att få veta lite mer om det. Att det här programet som kallas för SAMDOK samlar in saker idag för kommande generationer.
Museer som samlar in information om fenomenet fredagsmys till exempel för att kunna göra utställningar med det i framtiden. Att man kan gå in på museets hemsida för att skriva ner hur man själv firar fredagsmys.

Sen tog jag en promenad genom denna soliga stad. Det är otroligt vackert här!

Funderar på att gå ut och fotografera sen men vi får väl se. Har haft en förkylning i kroppen ett tag och känner mig sådär halvkrasslig mest hela tiden. Det tar på krafterna. Dessutom så måste jag tillägga att backarna här i stan inte är att leka med..

Lisa Svärd ♥

För att livet förändras

Funderar över livet, hur det var. Funderar över hur mycket som har förändrats. Här sitter jag i en lägenhet från sjuttonhundratalet i Visby innerstad. Funderar över ångesten som högskolan ger mig.

Livet har på många vis varit otroligt utmanande sen jag skrev förra gången. Att ta studenten är ju något alla längtar efter men det innebär också att kasta sig ut i livet med förbundna ögon. Jag gillar inte det, jag vill ha koll på vad jag gör. Att resa utomlands utan någon vuxen, att behöva lita till sig själv i ett land där man inte känner sig hemma har jag också gjort. Min Jonathan och jag var på solsemester på Rhodos i somras. Det var helt fantasktiskt!

Körkortet tog jag också, förresten! På nio dagar dessutom. Jag hade knappt kört hemma och sen hade jag två lektioner om dagen i nio dagar och sen hade jag papret i handen! Det är frihet mina damer och herrar.

Jag har flyttat hemmifrån. Det är nog det största steget jag har tagit i mitt liv. Att lämna mamma, pappa, lillasyster, sitt rum och allt annat som är hemma för en är otroligt läskigt. Jag saknar min mamma. Men mest av allt saknar jag min Ellen. Jag fick i all hast ta en lägenhet där hundar ej va tillåtna så jag fick åka utan henne. Jag kan nog med handen på hjärtat säga att det var det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Flyttan utan Ellen är som att leva utan mat. Eller nåt i den stilen. Hon är mitt liv och min kärlek.

Som tur var så skulle Jonathan ta ett sabbatsår och tur i oturen så fick han inget jobb där hemma så han flyttade hit för två veckor sedan för att söka arbete här istället. Det går framåt men vi har inte fått några svar ännu. Hoppas på det bästa.

Jag trivs här i Visby, trivs i skolan också. Om det inte varit för att högskolan är så mycket annorlunda än gymnasiet så hade jag nog varit ganska lugn och sansad. Just nu känns det som att jag är världens slarver för jag har fortfarande inte kommit in i alla rutiner. Bara en sådan sak som att vi måste ansöka om vårens kurser innan den 15:e denna månaden var helt nytt för mig. Jag trodde att eftersom jag valde ett program så skulle alla kurser komma på schema liksom.

På sätt och vis är det väl ganska bra att vi får välja lite själva. Jag ska till exempel välja en kurs i arkeologi och en i etik och människosyn. Det ska bli otroligt intressant!

Men nu ska jag dra mig mot sängen och läsa en stund, icke skolrelaterad läsning är något jag sällan kan unna mig numera.

Ha det fint!

Lisa Svärd

Den sextonde maj tvåtusentolv

Surfar på mammas iPad igen, tänk att det kan vara så roligt.. Väntar på att pappa ska hämta mig och köra mig till sommarjobbet för utbildning. Är lite spänd. Men det blir nog roligt!

Ikväll firar Landeryds skolan 100 år så jag och familjen ska dit och titta på deras utställning och teateruppvisning. Sen kommer Jonathan hem i kväll så jag ska dit och mysa lite! Måste dessutom skryta lite om honom.. Han var ju på SM i UF i Stockholm och igår under galamiddagen var det prisutdelning. Jonathan och Felix kom etta och vann prispengar för bästa logotyp. Jag är sååå stolt, hoppas ni förstår varför jag skryter lite, hehe.

 Nähe nu blir det käk sen bär det av till jobbet!

 Lisa Svärd ♥

Livet om framtiden

Med mindre än en månad kvar till studenten så börjar jag se framtiden lite mer klart, att jag nu kan se hur jag vill ha det i min lägenhet och hur jag kommer vilja ha det här nu i framtiden. Det är på något sätt väldigt skönt att få börja sitt liv men också så otroligt läskigt. Men som sagt så vet jag vad jag vill med mitt liv och jag kan tänka mig hur stressande det måste vara om man inte vet det. Jag vet att Jonathan ska plugga i Luleå och jag vet att det är väldigt långt mellan Gotland och Luleå men nu när jag har vant mig vid tanken så kan jag ändå känna att jag har fallit till ro med det. Jag kommer säkert gnälla och tjata KONSTANT för att jag saknar honom men det kommer vara tre år.. Sen kommer jag ju kunna flytta till honom.

Tänker man efter så är tre år av livet inte så långt. Jag menar, jag tittar tillbaka på min gymnasietid på blanka och jag kan säga att tiden har rusat iväg. Det jag är mest orolig för är om kärleken skulle ta slut, känner mig inte jätteglad för att det blir ett distansförhållande men vad ska man göra? Man kan ju aldrig vara säker på någon annan än sig själv oavsett om man verkligen känner personen. Jag vet att jag kommer älska min Jonathan till livets slut, men jag vet ju aldrig egentligen om han kommer älska mig livet ut. Oavsett vad han säger så förändras saker och jag är livrädd för att det är en sak som kommer ändras.

 Är det inte det som gör oss så sårbara när vi älskar? Att man aldrig vet om man är så älskad, att man aldrig vet när den andre personen förlorar känslorna för en, om de nu gör det.. Jonathan är min bästa vän, jag känner honom så väl och vi fungerar så bra ihop. Ibland känns det som att jag har slösat bort massa år av mitt liv bara för att jag inte spenderade dem med honom.. Låter det fånigt? Jo lite kanske men jag känner verkligen så. Jag saknar honom när han går på toaletten, jag vill helst inte sova när jag är med honom för det känns som slöseri av tid. Just nu saknar jag.

Alla dygnets sekunder utan honom saknar jag. Saknar skratten, blickarna, leendena, kramarna, pussarna, orden, känslan. Känslan av att vara med någon som är så otroligt perfekt för mig, den där fantastiska bubblande känslan som fyller hela kroppen och själv.

Jonathan är iväg på SM för UF (ung företagsamhet, eller nåt i den stilen) och tävlar med sin kompis om förstaplatsen för bästa logotypen. Så han är inte hemma förrän onsdag kväll. Men då blir det mys på hög nivå!

 Nähe nu ska jag ta itu med de sista uppgifterna i skolan innan det är slut sen vill jag prata med min pojke. Blir inga bilder i detta inlägg då jag sitter på mammas iPad och skriver. Hoppas ni har överseende med detta,hihi.

 Lisa Svärd ♥

Det blir mycket av livet!

Oj, i vilken ända ska jag börja? Vilken otroligt händelserik och aningen stressande men samtidigt underbart rofylld vår jag har haft hittills. Jag har uträttat så mycket som jag har dragit mig för länge, skrivit in mig på körskolan och bokat intensivkurs till i sommaren, satt in en P-stav, tagit gardasilsprutan (stor grej för mig då jag vanligtvis mår illa och kallsvettas när jag ska ta sprutor), fått gjort projektarbetet färdigt, arbetat undan många andra skolarbeten, fixat det mesta inför balen. Ja massor.. jo juste, har fixat sommarjobb också!

Men det absolut läskigaste var nog pstaven, att vara så rädd för sprutor och sätta in en pstav förstår inte riktigt jag såhär nu några veckor senare. Gick dit och sa att jag va tvungen att ha ett annat preventinmedel för hur jag än försökte så glömde jag alltid mina ppiller på söndagar (!?) och jag hade glömt två veckor i rad.. Så jag frågade om jag kunde få en pstav och de hade ett återbud på eftermiddagen hos UMO så det en ganska impulsiv grej vilket var bra då jag inte hade tid att ha ångest. Nu fick jag ju det i alla fall sen men det var ju ganska väntat. Men låt mig svära och säga att det gjorde så jävligt ont.. Vissa säger att det inte gör ont men jag tyckte att det gjorde superont. Bara tanken på att köra in en stav i armen fick mig att bli yr. Men nu sitter den där och den har fungerat bra hittills, känns ganska spännande att pilla på den för man känner den genom huden. Blåmärkena är borta och jag mår prima ballerina!

Det känns faktiskt som att det var det bästa på hela denna våren, denna konstanta rädsla som vi tjejer och kvinnor i alla åldrar går med kan ju för sjutton inte vara bra i längden. Det är en sådan lättnad!

Ångestmoment nummer två var körskolan, jag vet att jag är sen men jag ville inte ta körkort under tiden jag läser och går i skolan. Det blir ju ytterligare ett ämne som man måste få "MVG" på och det fixar inte jag känner jag. Så det blir som sagt en intensivkurs i sommar och nu när jag väl satt mig ner och bokat det så känns att mycket lättare. Har även kört med pappa två gånger så att jag ska få ett hum om hur bilen fungerar.

Det känns helt sjukt, jag har en och en halv månad kvar tills jag slutar gymnasiet och jag måste säga att jag är så rädd.. Jag tycker att det ska bli väldigt läskigt att börja på något helt nytt, alldeles eget. Jag har sökt in till föremålsantikvarieprogrammet på Gotlands högskola, är nästan till hundra procent säker på att jag kommer in. Det är så otroligt skönt nu såhär sista året och jag kan känna att jag har gjort mitt absolut bästa de flesta gångerna, sen hade jag nog kunnat kämpa mer ibland men jag är ganska nöjd. Mina betyg kommer kunna ta mig nästan vart jag vill. Tre år av mitt liv har jag kämpat och det har öppnat miljoner dörrar för mig. Så med det vill jag berätta att jag sökt till högskolan också!

En massa positiva saker har hänt denna våren också förutom de som jag tvingat fram. Jonathan och jag ska åka en vecka till Rhodos i sommar och bara njuta av tiden tillsammans. Det känns som att vi behöver det nu i sommar innan vi ska flytta till olika delar av Sverige och sådär. Det kommer bli underbara dagar!

Jag och min familj har ju varit på Rhodos tidigare och det är en helt underbar ö. Det ska bli så otroligt mysigt att  få visa den för Jonathan.

Nä, jag funderade faktiskt på att bli bättre på att blogga. Ta tag lite i mitt liv och skriva lite, det är en rogivande faktor - att få skriva av sig lite. Men nu ska jag ta min bok och sätta mig och läsa lite innan kvällen. 

Lisa Svärd 

Kärleken är den ädlaste av sinnets svagheter

Jag är säkert så uppe i mitt liv och mig själv att det är det enda jag skriver om. Jag skriver om mitt liv och just nu är mitt liv min kärlek. Jag tror ibland att jag blir tokig, jag saknar och jag längtar. Men det är på något sätt bitterljuvt. Jag har kommit fram till att jag mår som allra bäst när jag får vara med Ellen och Jonathan samtidigt. Mina små ulltussar, så jag älskar er!

Jag har i vilket fall haft en helt underbar helg med lite filmkväll med gossarna och en stor dos av Jonathangos! Det är på något sätt oslagbart att få vara med honom... Vi var och cyklade en bra runda igår i skogen. Kameran var naturligtvis med och det var såå mysigt. Ellen hade så mycket energi att jag bara fick en bra bild på henne, mest sprang hon runt och sprallade och töntade sig. Det är sådana stunder när man får vara med bara varandra och man inte har några andras förväntningar eller åsikter att ta hänsyn till som är så ovärderligt underbara.

Jag kommer aldrig glömma dagen igår. Den var underbar!

Lägger upp bilderna på våra cupcakes från i onsdags också när jag ändå är igång.

Nähe, jag tycker jag är värd en kopp te och en smörgås nu. Det har varit studiedag idag så jag har städat rummet och gjort mina läxor. Ja jag vet att det är fint väder, men jag har faktiskt haft balkongdörren öppen så jag har fått in värmen. Putsade även fönstrena och körde en maskin tvätt. Så med det tar jag kvällen och ägnar mig åt lite roliga saker. Lite gossipgirl och lek med Ellen.

Lisa Svärd

Beat inside me, I'll be with you

My love, leave yourself behind
Beat inside me, leave you blind
My love, you have found peace
You were searching for release

You came thoughtfully
Loved me faithfully
You taught me honor
You did it for me

Now I am strong, you gave me all
You gave all you had
And now I am home

You took my hand and added a plan
You gave me your heart
I asked you to dance with me

My love, leave yourself behind
Beat inside me, I'll be with you

Livet mitt i veckan.

Sitter i skolan och väntar på att lektionerna ska börja. Har engelska och sen rektorshearing sen dubbelpass i psykiatri. Känns som en relativt slapp dag. Ikväll blir det stallvaktsutbildning i lokstallet och sen kommer min pojke! Jag längtar mig sjuk.. Vi ska baka cupcakes och mysa, lite lilllördag är vi värda. Visst är livet jobbigt ibland, press på körkort, skola och familj, vänner och samhälle. Men det är ju egentligen ingenting som kan få stoppa en. Jag täkte på det igår, att oavsett hur jobbigt livet i sig är så kan man ju inte låta sig slås ner. Jag är kär och jag är lycklig. Så kan jag ju fokusera på det. När man blir kär är det lite som man blir en missbrukare. Innan jag blev kär så var allt så lätt, nu saknar jag hela tiden och jag har svårare att koncentrera mig. Men det är värt det. Vad vore livet utan kärlek?

Jag längtar efter sommaren, trots att jag ska jobba och ta körkort så längtar jag. Få sitta på bryggan vid sjön och hålla hans hand när Ellen springer och fjantar sig på stranden. När vi tar studenten i juni så är det första gången i våra liv som vi faktiskt får göra precis vad vi vill med våra liv. Tanken är svindlande!

Hur mycket betyder tid egentligen för oss människor? Man rusar genom livet, eller i alla fall har jag den erfarenheten av mitt artonåriga liv. Jag har rusat och jag har haft ångest. Men när stannar man egentligen upp? När finner man sitt lugn? Jag gick i parken härom dagen, solen lyste och det var en fantastiskt strålande vacker dag. En kvinna kom fram till mig och ville fråga mig saker om min tro. Jag förstod ju egentligen direkt att det var ett jehovas vittne. Jag tycker ju att det är ganska roligt att stanna och prata med människor och få höra andras synvinklar och åsikter. Vi pratade lite om människor i samhället och om gud, bibeln och att vara troende. Som jag tidigare nämnt så kan jag inte kalla mig själv troende för jag anser att när man ska kalla sig troende så ska man tro på allt och det gör inte jag. Men hon sa i alla fall det att människor alltid har så brottom och blir otrevliga när de är stressade. Hon får ofta otrevliga ord i ansiktet för att människor inte har tid och inte vill prata en stund. Jag förstår inte varför man ska vara otrevlig?

Det tog mig tio minuter där i parken, det var trevligt. Även om de tror på gud så är de ju också människor och förtjänas att behandlas på ett värdigt sätt. Visst jag kanske inte tog till mig allt det hon sa om gud och bibelstudier men hon kände kanske att hon hade gjort nytta. Nu vill inte jag vara självgod men hur många vänliga och intresserade människor som inte tror träffar hon om dagen? Hon kände kanske att hon hade gjort något viktigt den dagen. Mig spelade det inte så stor roll men hennes dag blev nog antagligen lite roligare och om jag då med mina tio minuter kan göra henne och andra glada så vill jag försöka. Rusa inte, ta dig tid för andra människor även om du inte känner dem. Man känner sig bättre till mods och man blir glad av att träffa vänliga människor.

Nu ska jag gå och göra mig en kopp te och vara lite social med tjejorna.

Lisa Svärd



Cykeltur med Ellen, fotokli i fingrarna..

Åh idag är en sån dag när jag bara känner all lycka i mig bubbla! Jonathan hittade wifi på sitt hotellrum så vi har chattat hela förmiddagen. Bara det gör mig alldeles utom mig av glädje! Sen är det ju lite synd om honom då han har dragit på sig en rejäl förkylning och hosta så han åker inte skidor idag.

Sen kan jag inte låta bli att kommentera vädret som är absolut strålande! så himla underbart, jag har sommar och vårkänslor i hela kroppen. nio plusgrader på termometern!! Kan vårkänslorna vara förstäkta av att jag är kär också kanske? i alla fall så var vi ute och cyklade innan, ellen och jag. Så himla mysigt, vi har inte cyklat sen i november. Lilla sprallan sprang och skuttade och hade så roligt! Det är underbart att se henne sådan. Jag har saknat min lilla spralliga vän när hon har varit trött och sjuk. Men nu märks det verkligen att medicinen hjälper och att hon är så aktiv som en femårig liten vovve ska vara.

Dagens resultat av fotokliet i fingrarna. Vädret bad om det.. Nu blir det chili con carne till magen och ett avsnitt av gossip girl till huvudet!

Längtar efter pussar och kramar.. Längtar till söndag.

Lisa Svärd

Då var det tisdag mina damer och herrar.

Fettisdagen idag, kanske kommer mamma hem med semlor sen om man har tur. Idag ska jag bara ta det lugnt. Dock har jag lite ångest för det där med projektarbetet.. Första inlämningen var någon gång i mars så jag måste sätta fart med att skriva. Men jag kan göra det i morgon, har ju en näst intill oplanerad hel vecka på mig. 

Så dagen till ära spenderar jag och det lilla luddiga livet i sängen! Vi ska titta på film och mysa massor. Det känns som att vi gosar alldeles för lite nu, jämfört med vad vi gjorde innan. Jag antar att det har lite att göra med att jag numera gosar med Jonathan endel också. Inte för att det är något dåligt, nejdå!

När han är hos mig brukar han gosa med Ellen också, det gör mig så varm i hjärtat. Haha, hon är helt kär i honom! Hon går efter honom överallt och i vanliga fall brukar hon vara lite sån att hon inte tycker om när jag kramas med andra, det kvittar vem det är, men nu är hon snarare sån att hon inte vill att jag ska gosa med Jonathan för att hon vill gosa med honom.. Hon är för go! Hon är ju aldrig arg, men hon pratar liksom på ett speciellt sätt när det är något hon ogillar.. 

Men idag ska vi gosa hela dagen! Nej hon är inte ett substitut för Jonathan, hihi. Åh min runda lilla fluffiga tjej! Jag hatar egentligen att lämna henne sådär på helgerna när jag åker till Jonathan, hon har ju det bra hemma och hon får ju mat och promenader av familjen men det känns ändå inte rätt.. 

När jag får vara med Jonathan och Ellen samtidigt då är jag lycklig. Då kan det inte vara bättre. När jag är ifrån henne har jag alltid en liten ångest som sitter i mitt huvud och jag kan inte riktigt slappna av.. Nu tycker ni säkert att jag är knäpp och att det inte är bra för hunden att ha en matte som behandlar hunden som en bebis.. Och jag vet hur man inte ska göra för att hunden inte ska vara en bebis. Men så är det ju faktiskt så att Ellen har varit hos oss sen hon var jätteliten och hon har liksom lärt sig mer av oss än av sin vovvefamilj.. På något sätt så är hon inte helt hundig i sitt beteende. Svårt att förklara så att ni förstår. Men hon är liksom mer mänsklig, hon pratar exempelvis och man kan prata med henne om saker hon brukar göra, hela meningar och ändå förstår hon på något vis. Jag vet att hon antagligen känner igen vissa ord och därför förstår vad jag menar men på något vis känns det som att det inte är meningen att bara behandla henne som hund.

Ja, det faktum att jag kanske är mer fäst till Ellen än vad jag borde vara är ingen nyhet för mig. Jag vet om det och jag vet också ungefär vad som kommer hända när jag måste ta bort henne.. Men jag njuter varje sekund jag får vara med henne. 

Nähe nu blir det filmtajm!

Lisa Svärd

Tråklördag med längtan

Ja då har man lagat lite mat till la familia. Stuvade makaroner och köttbullar stod på menyn idag. Jag har hunnit ganska mycket sedan jag steg ur sängen i morse vid nio. Städat rummet, sorterat papper som låg på skrivbordet, lagat mat och jag har till å med haft tid att deppa lite och känna mig lite ensam. Jag saknar min pojke så otroligt mycket! Men jag vet att han har det roligt där i franska alperna. Det ska bli mysigt att träffa honom på söndag nästa vecka.

Myser i hans jacka.. luktar så gott..

I eftermiddag ska pappa blåsa min dator, så ikväll blir det till att installera om alla program. Jobbigt och tråkigt, men tro mig, det behövs.. Efter det blir det vampire diaries och godis.

Tre plusgrader och regn.. Varför kan vädret inte bestämma sig? Jag tycker det är okej när det är minus åtta med sol och snö, varför kan det inte fortsätta vara så? Hatar slask mer än något annat... Det är äckligt... De där plusgraderna som ligger på en tre fyra någonting är helt värdelösa.. Det regnar om det är nederbörd och ligger det då snö på marken så blir det så äckligt..Men jag älskar ju värmen.. Längtar till våren och sommaren. Då ska jag dra på mig jeansshorts och ta med mig kameran ut i naturen med Ellen! Tänk att få åka och bada och bara njuta av att vara ute..

/Lisa Svärd ♥

Fredag

Då var sportlovet inlett år tvåtusentolv. Vaknade för en timme sen och sitter i sängen med Jonathans munkjacka på mig, den luktar så gott... Kalla mig patetisk, jag vet.. Men det är faktiskt jobbigt att sakna. Sitter och funderar över varför jag mår lite illa, kom på att det förmodligen beror på att jag inte ätit någon frukost ännu. Så det får bli till att gå ner och peta i sig lite fil och en kopp te.

Igår fyllde min älskade storasyster år så det var lite kalas hos henne. Mycket mysigt att träffas igen då vi inte setts sen i november. Tjejerna fick sina försenade julklappar och jag fick också mina, ett stort doftljus och en berlock till mitt pandora armband. Jag blev såå glad! Tycker det är jätteroligt att få berlocker till det, det betyder liksom så mycket på något vis. Alla berlocker har minnen eller står för något. När man då får en berlock från någon som man tycker om så blir det extra speciellt.

Denna lilla flickan fick jag igår

Dessa har jag sen tidigare

Många frågar vilka jag har och vilka jag önskar mig så när jag ändå är igång med att skriva vilka jag har så kan jag ju lika gärna lägga upp de jag skulle vilja ha. Hehe.. Märks det att jag inte har något att göra?

Ikväll blir det en snabbshopingrunda till gekås. Mamma skulle ha grejer och papper till kontoret, då kan jag passa på att titta lite på kläder. 

Nä nu får det bli frukost.

/Lisa Svärd ♥