Surfar på mammas iPad igen, tänk att det kan vara så roligt.. Väntar på att pappa ska hämta mig och köra mig till sommarjobbet för utbildning. Är lite spänd. Men det blir nog roligt!
Ikväll firar Landeryds skolan 100 år så jag och familjen ska dit och titta på deras utställning och teateruppvisning. Sen kommer Jonathan hem i kväll så jag ska dit och mysa lite!
Måste dessutom skryta lite om honom.. Han var ju på SM i UF i Stockholm och igår under galamiddagen var det prisutdelning. Jonathan och Felix kom etta och vann prispengar för bästa logotyp. Jag är sååå stolt, hoppas ni förstår varför jag skryter lite, hehe.
Nähe nu blir det käk sen bär det av till jobbet!
Lisa Svärd ♥
onsdag, maj 16
måndag, maj 14
Livet om framtiden
Med mindre än en månad kvar till studenten så börjar jag se framtiden lite mer klart, att jag nu kan se hur jag vill ha det i min lägenhet och hur jag kommer vilja ha det här nu i framtiden. Det är på något sätt väldigt skönt att få börja sitt liv men också så otroligt läskigt. Men som sagt så vet jag vad jag vill med mitt liv och jag kan tänka mig hur stressande det måste vara om man inte vet det. Jag vet att Jonathan ska plugga i Luleå och jag vet att det är väldigt långt mellan Gotland och Luleå men nu när jag har vant mig vid tanken så kan jag ändå känna att jag har fallit till ro med det. Jag kommer säkert gnälla och tjata KONSTANT för att jag saknar honom men det kommer vara tre år.. Sen kommer jag ju kunna flytta till honom.
Tänker man efter så är tre år av livet inte så långt. Jag menar, jag tittar tillbaka på min gymnasietid på blanka och jag kan säga att tiden har rusat iväg. Det jag är mest orolig för är om kärleken skulle ta slut, känner mig inte jätteglad för att det blir ett distansförhållande men vad ska man göra? Man kan ju aldrig vara säker på någon annan än sig själv oavsett om man verkligen känner personen. Jag vet att jag kommer älska min Jonathan till livets slut, men jag vet ju aldrig egentligen om han kommer älska mig livet ut. Oavsett vad han säger så förändras saker och jag är livrädd för att det är en sak som kommer ändras.
Är det inte det som gör oss så sårbara när vi älskar? Att man aldrig vet om man är så älskad, att man aldrig vet när den andre personen förlorar känslorna för en, om de nu gör det.. Jonathan är min bästa vän, jag känner honom så väl och vi fungerar så bra ihop. Ibland känns det som att jag har slösat bort massa år av mitt liv bara för att jag inte spenderade dem med honom.. Låter det fånigt? Jo lite kanske men jag känner verkligen så. Jag saknar honom när han går på toaletten, jag vill helst inte sova när jag är med honom för det känns som slöseri av tid. Just nu saknar jag.
Alla dygnets sekunder utan honom saknar jag. Saknar skratten, blickarna, leendena, kramarna, pussarna, orden, känslan. Känslan av att vara med någon som är så otroligt perfekt för mig, den där fantastiska bubblande känslan som fyller hela kroppen och själv.
Jonathan är iväg på SM för UF (ung företagsamhet, eller nåt i den stilen) och tävlar med sin kompis om förstaplatsen för bästa logotypen. Så han är inte hemma förrän onsdag kväll. Men då blir det mys på hög nivå!
Nähe nu ska jag ta itu med de sista uppgifterna i skolan innan det är slut sen vill jag prata med min pojke. Blir inga bilder i detta inlägg då jag sitter på mammas iPad och skriver. Hoppas ni har överseende med detta,hihi.
Lisa Svärd ♥
Tänker man efter så är tre år av livet inte så långt. Jag menar, jag tittar tillbaka på min gymnasietid på blanka och jag kan säga att tiden har rusat iväg. Det jag är mest orolig för är om kärleken skulle ta slut, känner mig inte jätteglad för att det blir ett distansförhållande men vad ska man göra? Man kan ju aldrig vara säker på någon annan än sig själv oavsett om man verkligen känner personen. Jag vet att jag kommer älska min Jonathan till livets slut, men jag vet ju aldrig egentligen om han kommer älska mig livet ut. Oavsett vad han säger så förändras saker och jag är livrädd för att det är en sak som kommer ändras.
Är det inte det som gör oss så sårbara när vi älskar? Att man aldrig vet om man är så älskad, att man aldrig vet när den andre personen förlorar känslorna för en, om de nu gör det.. Jonathan är min bästa vän, jag känner honom så väl och vi fungerar så bra ihop. Ibland känns det som att jag har slösat bort massa år av mitt liv bara för att jag inte spenderade dem med honom.. Låter det fånigt? Jo lite kanske men jag känner verkligen så. Jag saknar honom när han går på toaletten, jag vill helst inte sova när jag är med honom för det känns som slöseri av tid. Just nu saknar jag.
Alla dygnets sekunder utan honom saknar jag. Saknar skratten, blickarna, leendena, kramarna, pussarna, orden, känslan. Känslan av att vara med någon som är så otroligt perfekt för mig, den där fantastiska bubblande känslan som fyller hela kroppen och själv.
Jonathan är iväg på SM för UF (ung företagsamhet, eller nåt i den stilen) och tävlar med sin kompis om förstaplatsen för bästa logotypen. Så han är inte hemma förrän onsdag kväll. Men då blir det mys på hög nivå!
Nähe nu ska jag ta itu med de sista uppgifterna i skolan innan det är slut sen vill jag prata med min pojke. Blir inga bilder i detta inlägg då jag sitter på mammas iPad och skriver. Hoppas ni har överseende med detta,hihi.
Lisa Svärd ♥
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)