Livet är som en kudde..

Jag kunde inte sova igår, tror jag hade feber men är inte säker. Svettades och frös om vart annat ialla fall. Sen så låg jag och funderade, stirrade i taket som jag viste fanns där trots att jag inte såg det. Livet är som en kudde. Man lägger huvudet på den och ibland är den oskön, förlite fluffig eller för fluffig. Så tar man upp den och knölar lite med den, lägger ner huvudet för att prova om den blev bättre, blev den inte det så knölar man lite till, tills man är nöjd.
Enda problemet är att det är lättare att knöla till kudden än att knöla till livet så man trivs med det.

Ellen och Strumpan, våran lilla älskade kanin. Strumpan dog påsken 2010.

Bästa kompisar. På tal om kudde....

Blir hemma idag också, åkte inte till skolan igår. Kände mig inte kry om jag säger så. Jag brukar ändå vara den som går till skolan i ur och skur och när jag är sådär lagom sjuk. Inte om jag smittar dock.. Men denna gången är det annorlunda, kan inte vara sjuk i helgen så då beslöt jag mig för å stanna hemma för att ge mig en chans att ta det lugnt och bli frisk på riktigt.

Fick reda på att loket som skulle tagit mitt tåg fram och tillbaka till liseberg har gått sönder så det blir ett annat lok. Ett lok som inte alls är lika gulligt.. Jaja, huvudsaken är att vi kommer fram och tillbaka och att jag kan fästa min krans som jag har jobbat så hårt för att få till. Hehe, nä skämt å sido.
Sitter och lyssnar på min kompis musik på spotify, en massa disneyfilm musik. Åh va jag tycker det är mysigt, de är verkligen bra musik de har i sina filmer om man tänker efter. Sen är väl jag lite disneyfreak också, vilken är din favorit disneyfilm? Min är nog pocahontas.. Hihi.

Nä nu ska jag gå ner å peta i mig lite yoghurt till frukost. Har varit uppe sen tiosnåret och ännu inte ätit, skärpning sjukling...

I morgon blir det veterinären med Ellen, får se om jag kan hänga med, beror på hur jag mår. Min ängel, jag vill ju inte att du ska vara sjuk!

Mitt hjärta ♥

/Lisa Svärd ♥

Storm och lussebullebak

Hade en ganska jobbig kväll både i fredags och i går. Människor är alltid så själviska på något sätt. Det lustiga är att man bara blir förbannad när det gäller andra. När man själv är självisk så märker man sällan det.

Har åkt på mammas förkylning som hon hade förra veckan. Jag som aldrig är sjuk känner mig ordentligt krasslig, antagligen bara för att jag inte är van vid det. Jag får vanligtvis bara en förkylningsblåsa så nu tycker jag lite synd om mig sjäyp allt utom feber. En dag som denna har det varit ganska skönt att få vara lite sjuk och vara inomhus. De satte upp granen här i samhället igår, granen som vi ser från vårt köksfönster. Den granen har svajat oroväckande mycket idag, värst har det varit nu på kvällen. Jag var ute med Ellen innan och fick en gren i huvudet. Jag tycker det är mäktigt när man känner jordens krafter ta tag i en och man känner sig så maktlös. Det är en spännande känsla, vi som människor tror ju att vi är oövervinnerliga men det är ju när det kommer stormar och andra naturfenomen som vi blir så himla oroliga och det blir stora rubriker på nyheterna. Men det är ju bara så att vi inte känner att vi har kontrollen längre, naturen är oss övermäktig. Det är viktigt att vi tänker på det.

Jag passade på att baka lussebullar när jag ändå inte orkade sätta mig ner för att plugga. Det resulterade i ca 60 lussebullar och en trött Lisa.

Så det blev mjölk och lussebulle till eftermiddagsfika idag.

Det är bara fyra skoldagar denna veckan för mig, tar nämligen ledigt på fredag för att åka och handla inför resan på lördag och efter det åka upp till Göteborg å göra i ordning lite saker inför resan. Kan inte fatta att mitt projektarbete är färdigt, nu är det bara projektarbetesskrivining som ligger framför mig. Men jag har ju ända till typ maj innan det ska vara klart.

Nu ska jag snart titta på pan am och njuta av livet!

/Lisa Svärd ♥

Självrespekt, psykiatrilektion

Ämnet ätströningar är något som är ett ovanligt känsligt ämne idag. Det känns lite som att man inte vågar säga något för att allt man säger kan bli så fel. Så är det väl egentligen med alla åsikter och allt man säger men jag funderar ganska mycket över det där med ätstörningar och vikt. Jag har som ni vet kört på GI-metoden sedan jag började skolan nu i trean, jag slutade i går. Som jag sa tidigare så kände jag mig direkt så tjock.. Saken är den att jag vet att jag inte är en liten flicka och alla strävar vi ju efter att vara nöjda med oss själva. Vikt har blivit en fixering. En farlig fixering. Jag förstår känslan som människor med ätströningar har för jag har själv känt den så många gånger. Jag har haft ångest för min vikt och jag har haft ångest för det jag har ätit men jag har aldrig riktigt gjort något åt det. Jag är antagligen för glad i mat. Men saker är ju så, de är olika för alla. Jag är tjock och kom inte å säg att jag inte är det, jag är ju tjock så länge jag själv känner att jag är det. Så är det med allt, människor som säger till mig att jag är duktig - Jag kan ju inte känna att jag är duktig för att någon annan tycker det, jag måste känna det själv innan jag kan säga att jag är duktig. Det handlar om en självkänsla som man inte får förstöra, man måste få försöka vara nöjd med sig själv. Går det överstyr och man blir psykiskt sjuk så har det ju någonstans startat om det handlar om ätstörningar. Jag tycker, och ja det kan låta hårt men det är min åsikt, att man har brist på självrespekt då.

Men jag tror inte att jag skulle kunna få ätströningar. Jag älskar mig själv för mycket för det. Visst jag kanske är dömande när jag säger det men det är så jag ser på saken, det är lite som rökning bara det att ätstörningar faktiskt är en sjukdom i huvudet, man skadar ju sig själv. Man är ju inte frisk. Jag respekterar mig själv för mycket för att göra så mot mig. Då är det bättre att vara lite rund och försöka acceptera hur man ser ut än att leka med döden. Visst jag hade gett mycket för att få vara smal men inte till det priset.

Fast å andra sidan så har jag funderat lite.. Fetma måste ju också vara en ätstörning. Det är dödligt och man mår ju inte så bra, det är kanske inte något psykiskt varje gång men det finns de som har psykiska problem med mat. Fast inte åt svältarhållet... Att tröstäta måste ju också då räknas på en kant som en ätstörning.. Det är så svårt det där. Att man ska hålla en medellinje som ska vara hälsosam.

Men samhällets bild har skruvat allas våra bilder av hur man ska se ut. Killar ska ju vara muskulösa och modiga och tjejer ska vara smala och väna. Men livet är ju inte sånt. Så det är lika bra att försöka acceptera alla människor som de är, om de nu inte beter sig illa.. Jag läste i veckorevyn att de har startat en kampanj som heter "Size Hero" som innebär att man ska få vara hälsosamt mullig om man vill, att det inte är det supersmala idealet som gäller utan man kan se ut hur man vill. Att skönheten inte sitter i storleken.

Så, nu har jag fått fundera och ösa av mig lite om det också, ämnet kom upp igår på psykiatrilektionen..
Men så kände jag direkt på nåt sätt att "vad är det för fel på att vara tjock?" Det känns som att alla hatar det, annars hade det ju inte varit sån stor nojja för att bli tjock.. Jag menar, visst jag är som jag sa tidigare ingen liten tjej men va sjutton, vi måste ju försöka vara nöjda. Så länge jag känner att det inte hindrar mig att vara lite större så tänker jag vara nöjd (försöka i alla fall) med mig själv. Men det är lite som jag sa innan, jag är inte nöjd förrän jag själv helhjärtat kan säga att jag är det. Det finns ju egentligen så mycket annat man kan vara stölt och nöjd med sig själv över. Jag är till exempel nöjd och stolt över den kunskapen jag har och mina goda prestationer i skolan, jag är stolt över mitt hår som jag har försökt få långt sen ettan, jag är stolt över att jag har lyckats sluta bita på naglarna och jag är stolt och nöjd för att jag har fått en social kompetens.. Det låter skrytsamt men jag tycker att alla som läser detta borde fundera och tänka över vad man själv är nöjd och stolt med sig själv över. Man behöver lite boost ibland!

/Lisa Svärd ♥

Urinvägsinfektion och självkänsla

Så sitter jag här och känner mig sådär lagom kry. Jag är inte förkyld eller nåt men ändå känner jag mig halvdassig, urinvägsinfektion är inte det angenämaste...

Har funderat ett tag på att sluta med GI över jul. Snart börjar mamma baka och hålla på på allvar och då är det nästan bättre att sluta helt och ta upp det igen i januari istället för att småfuska hela tiden. Så idag åt jag faktiskt en smörgås till frukost. Ändå känns det fel och konstigt, det känns som att jag kommer gå upp i vikt som bara den nu bara för att jag slutade med GI. Totalt har jag gått ner femton kilo och jag har fortfarande åtta kvar men de kan jag ta i januari. Ändå kände jag mig mycket bättre när jag fortfarande "bantade", jag kände mig snygg på nåt sätt och helt plötsligt känner jag mig fet igen. Hur i hela världen kommer det sig?

Jag var förövrigt på förstasidan i Hallandsposten i dag, fick mittuppslaget som de lovade också. Superbra med gratisreklam inför tågresan. Enda problemet va att de hade skrivit ganska mycket fel.. Jag sa till exemepl aldrig att vi skulle stanna i falkenberg för att bli omkörda men jag sa att det eventuellt kunde bli så. Jag hade ju inte ens fått tågläge för två veckor sen... Jag bad att få läsa texten innan den trycktes men den kom aldrig på mailen och helt plötsligt fick jag ett sms av en kompis i morse att jag va på framsidan. Tycker kanske att det va lite oprofessionellt faktiskt. Men men, inte mycket att göra åt nu. Bilderna blev helt okej i alla fall, oj nu va fåfängan framme igen..

Sitter i skolan, börjar om en tio minuter nån ting. Har filosofi, YEEYIE! Tycker verkligen det är asroligt!

Måste även passa på att lägga upp annonsen som har varit i tidningen..

http://www.landeryd.org/

/Lisa Svärd ♥

Släpp tankarna fria!

Finns gud eller är det något annat övernaturligt?

Människor har i årtusenden haft någon form av övernaturlig tro. I början var det naturen, en så kallad moder jord sedan blev det i vårat fall i Sverige asatro och så småningom kristendom. Men vad är det egentligen som gör att vi tror och vad är gud? Funderar på om det har att göra med att vi faktiskt inte vet och att det är en trygghet att ha någon att luta sig emot när man ska stå ensam i livet och ta sig igenom svårigheter.

En tanke jag lekte med är (om det nu finns en gud) om det faktiskt inte är vi som skapat honom då. Om ingen tror så existerar han ju inte. Många av filosoferna som levde på 1600,1700,1800-talen trodde på gud. Ändå har man inte ännu kunnat bevisa att han existerar. Till och med filosofen Descartes trodde på gud men han tvivlade på allt annat. Frågan om hur man vet att gud finns brukar besvaras med "det känner man" eller "jag bara vet det" men det håller ju inte för att det ska vara en kunskap. "Det finns" = Orden avser en obegränsad plats i tid och rum. "en Gud" = Definitionen oklar, något icke-mänskligt som styr mänskligt liv på något sätt som ingen kan förklara. Att det ska vara något som man faktiskt kan ta för att vara sanning ser jag som en ganska ogenomtänkt eftersom det är så odefinierbart alltihop. Jag skulle vilja påstå att man inte kan bevisa något som har med övernaturlighet att göra. Vi är antagligen för små för det.

Finns det då en gud? Nej, jag tror inte det. Det borde folk egentligen inte heller göra eftersom det faktiskt inte finns en kunskap som har belägg för att gud finns. Mycket av det vi tror är gud är nog våran hjärna.

Jag har inget belägg för det jag nu vill påstå ska vara sanning. Det överensstämmer inte med verkligheten eftersom det inte går att hänvisa till varseblivning, inte till induktion eller deduktion, inte heller till en omedelbar insikt eller till introspektion. Ändå tror jag att det finns något som styr och som håller i trådarna här. Människor i tidigare generationer har alltid trott att gud är till för oss, att det har handlat om att gud är till för att vi kan be om hjälp för att underlätta våra liv. Men jag tror att vi har satt skon på fel fot där. Finns det något, så tror jag att det snarare är något som värnar om jorden. Jag tror på big bang och det blir mer trovärdigt om den gudinna värnar då om det hon skapat. Jag tror att det är en gudinna, hur ska annars livet ha skapats? Livet kommer från en moder jord. Jag vill inte uttala mig om det är jorden eller om det skulle kunna vara solen som har skänkt oss livet och på så vis är modern. Men jag tycker det känns mer logiskt att det skulle vara en gudinna eller en moder som värnar om alla sina barn och som värnar om balansen på jorden som hon skapat.

De år då det till exempel har blivit för många harar så kommer det från ingenstans en harpest som återställer balansen. Vi har varit så blinda. Vi är jämställda med allt levande här, vi har inget företräde egentligen. Vi lever av den natur som allt levande förväntas leva av, vi breder ut oss som ingen annan nu eller tidigare levande varelse har gjort. Sjukdomar som influensor och smittkoppsepidemier eller digerdöden tror jag är resultat av denna enorma utbredning. Hon vill ju att det ska vara balans och människan som ras är alltför många, därför sänder hon sjukdomar som försök att återskapa balansen. Alla våra botemedel och mediciner gör det således omöjligt för henne att reducera mänskligheten till en nivå som är naturlig.

De människor som tror på gud tror att "människan är skapad till guds avbild", men hur kan man tänka så när det finns kunskap som säger att det har vandrat dinosaurier på jorden i flera miljoner år. Jag köper inte den teorin. Då skulle ju dinosaurierna vara de som är skapade till guds avbild. Då är det snarare så att moder jord skapade allt levande och lät det utvecklas och att det blev förstört av en meteor från rymden. De raser som lever nu har inte levat hälften så länge som dinosaurierna gjorde.

Djuren och allt annat levande lever här i symbios med moder jord, de ger och de tar. Men människan är som en bakterie här, vi förstör hennes immunförsvar som håller henne levande, nämligen naturen. Vi tar och tar tills det inte finns något mer att ta av. Tänk att dinosaurierna dog ut, vad är det då som säger att vi kommer finnas för evigt. Jag är övertygad om att människan kommer att ta slut på jorden om inte hon tar bort oss först.

“Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom” (Hebreerbrevet 11:6). Gud säger alltså att man får en belöning om man tror på honom, det där med belöning fungerar på alla. Det blir till slut en inlärning. Första budordet inom kristendomen lyder följande "Du skall icka hava andra gudar vid sidan av mig", är han inte lite självisk då? Tänk om det faktiskt är så att gudar finns för att vi tror på dem, då vill han ju inte ha andra som konkurrerar om oss människor. Men är det egentligen gud som sagt detta. Att tro på det som står i bibeln är då egentligen att lite på någon annan som man aldrig träffat eftersom att någon en gång skrev bibeln och någon har översatt den flera gånger om. Att tro är ju egentligen att känna tillit. Man tror på det andra säger och får på så vis inte själv möjligheten att undersöka.

Livet är vad vi gör det till, sådan är också vår tro. De människor som tror på en dömande gud lever i ångest för att misshaga honom. Vad är det då för liv? Livet påverkas av allt vi gör, så också tron. De som tror på en förlåtande gud kan begå brott och sedan ta nattvarden och vara "förlåten". Är det inte då bättre att tro på något som inte värnar om mänskligheten utan som värnar om naturen. För utan naturen är vi ingenting.

Vad händer då efter döden? De som tror på gud tror att man kommer till himmelen och att där är allting lyckligt. Jag tror inte på detta, men många tror att det finns liv efter döden. Att man kan gå igen, inte som en osalig utan som någon som inte har känt att de har varit nöjda med sina liv. De går igen som "spöken" eller "andar". Det tror jag på, det har nämligen upprepade gånger hänt att jag har vaknat av att min vovve har stått och morrat och skällt och varit jättearg på någon i dörren till mitt rum, när jag tänder lampan så står hon fortfarande och skäller och där är ingen i dörren ändå tittar hon upp som om där stog någon. Hon ser någon som inte jag ser och hon vaktar mig. Det är för mig goda skäl till kunskap, där står någon som jag inte ser, kan det då vara någon som går igen?

Men i till exempel hinduismen tror man på reinkarnation, att man föds igen i en annan kropp. Vart du hamnar styrs då av karma som innebär att om du har levt ett bra och gott liv så klättrar du högre på kastskalan och har du levt ett dåligt liv så förflyttas du neråt på skalan. Det finns ju människor som säger sig ha sett sig själv i tidigare liv, de kan säga att de vet eftersom de har fått sin sanning genom varseblivning men jag kan inte säga att jag vet eftersom jag inte vet om jag kan lita på dem.

Så är det med tro också, alla har ju sin egen form av tro. Jag kan inte tro på något som någon annan säger är sant för att jag vet inte om jag kan lita på människan, vi har ju fått förmågan att ljuga. Däremot litar jag till hundratio procent på min hund för hon kan inte ljuga. Jag tror att tillit är något som misshandlas idag och har gjort det i alla tider. Men tro är något som vi måste skapa oss själva för ingen kan ju lita så mycket på en annan människa att man lägger sitt liv i en guds händer bara för att någon annan har sagt till dig att göra det, den personen kanske ljuger och du faller handlöst. En tro är mellan den enskilda individen och den gud man väljer att tro på.

Allt går ju tillbaka till vad som är kunskap och vad som är sanning

/Lisa Svärd ♥

Livet tar snabba vändningar

Provet som jag hade i tisdags gick jättebra! Att knappt ha pluggat, för det gjorde jag aldrig fast jag borde ha gjort det så skrev jag mvg. Det är helt okej tycker jag. Eller jag tycker det är toppen! Livet lekte förra veckan, det mesta var på topp tills i torsdags när pappa var hos veterinären med Ellen för att köpa ny mat och fråga varför hon tappar all sin päls nu. De hade tyvärr inga möjligheter att diagnostisera sjukdomen där men veterinären sa att hon tyckte det såg ut att vara en sjukdom som är vanlig på schäfrar. En sjukdom som innebär en hormonrubbning och som sätter sig på antingen levern eller njuren, jag kommer inte ihåg. Den sjukdomen skulle behöva behandlas hela resten av Ellens liv med medicin. Men så sa veternären att det kunde också vara cancer på levern eller njuren (samma som den andra sjukdomen men jag kommer ju inte ihåg vilket av de det var).. Varför ska alla mina kära drabbas av cancer?

Tänk att livet kan vända så fort.. Men jag funderade över det, det är ju bara de man verkligen älskar som kan göra en så fruktansvärt ledsen. Det är väl därför sorg och kärlek hänger ihop. Om man aldrig älskar man kan aldrig bli sårad. I alla fall så ska vi till veterinären i Slöinge på tisdag förhoppningsvis, då ska jag också följa med..

Så för å bli lite gladare åkte jag till Göteborg och gick på Lisebergs julmarknad med gott sällskap igår. Tänk så fantastiskt vackert det är där!

Åh, jag hittade en bod där de sålde lovikkavantar och jag har velat ha såna jättelänge så hittade jag ett par som inte hade den vanliga bården med grönt å rött utan de var med en beige/brun färg och vit. Jag la upp bilden på facebook från min mobil och som ni vet så har iphone 3gs inte så bra kamera men jag hoppas att ni har överseende med det.. Supervarma är de. Å jättemysiga. Det tråkiga var att det regnade lite men det va mysigt ändå. Jag märkte igår att annonsen gick ut i tidningen för jag blev nerringd av en massa glada och positiva människor som hade frågor om än det ena än det andra. Men jag tycker bara det är trevligt! Det betyder ju att vi kommer få ett tåg med gott om passagerare. För er som inte gillar Landeryds järnvägsmuséum på facebook, gör det så får ni information om våra resor och evenemang.

Ikväll blir det förhoppningsvis lite filosofiplugg, uppsatsinlämning på fredag.. Och sen PAN AM!

Så ska jag pussas massor med min lilla loppcirkus också, kvällsmys. Kärlek.

/Lisa Svärd ♥



Trött men lycklig!

Sitter på mitt stökiga rum och har en aningens lite ångest för provet i morgon men kapitlet var ju lätt så det kommer gå bra. Tänker tillbaka på helgen, the best one ever! Jag har haft så otroligt kul och mysigt. Åkte till systeryster i fredags för att sova där så vi kunde åka tidigt till Helsingborg på lördagen. Iväg kom vi och allt gick toppen. Kom till hotellet, Mollbergs, och jag får en smärre chock.. Så himla fint! Precis i min smak, vissa kanske föredrar lite nyare och modernare men jag älskar när det är sådär gammalt och vackert! Bine och jag turade över till Helsingör där på förmiddagen och gick å shoppade lite och tittade på allt det vackra, alla de vackra byggnadena. Jag stortrivdes! Sen när klockan började närma sig halv två åkte vi tillbaka över igen och mötte upp Johan på tågstationen. Därefter gick vi i affärer på den svenska sidan och käkade på resturang. Kvalitetstid är inte dumt! Vi gör ju aldrig något sådär, bara vi tre. Jag är såå tacksam för denna helgen! På kvällen gick vi ner till resturangen på hotellet och åt god mat. Därefter blev det lite drinkar i baren. En stund senare på kvällen, eller natten snarare, så gick vi upp på rummet och satt å pratade. Jag kommer aldrig glömma denna helgen. Tack mina älskade syskon!

Idag har jag varit i skolan för en engenskalektion, har även fått tågtiderna för lisebergsresan som nu är klubbade. Mitt tåg är nu säkrat avgångar och ankomster, det kommer med andra ord, med all säkerhet gå. Om inte lokföraren blir sjuk eller något i den stilen. Det kändes oerhört skönt att kunna maila iväg tiderna och informationen till min annonsmakare. På lördag ska vi in i tidningen. Förövrigt, på tal om tidningen så fotade tidningen mig i uniform med Ellen i lokstallet i morse. Förmodligen är jag i tidningen i morgon.

Tänkte att jag skulle ta och läsa lite mer biologi inför provet i morgon. Sedan är det promenad med Ellen som gäller, blir sängen tidigt idag kan jag säg!

Hur kommer det sig egentligen att man kan känna så mixade känslor på samma gång? Det där känslolivet som vi människor sägs besitta måste vara oerhört komplext.. Jag kan säga att jag är lycklig. Jag lever på lyckan när jag blir tilldelad den, annars söker jag lyckan. Man kan ju inte alltid förvänta sig att allt ska komma till en, man får gå ut och fånga den! Känner mig nästan fullkomligt tillfreds med livet. Jag får ju försöka ordna så jag inte har något att haka upp mig på, jag styr ju mitt liv, då ska jag kunna bli av med nageln i ögat också. Jag tror på att man är sin egen lyckas smed. Man måste vara det, annars kommer den inte.

Innan sommaren 2011
Foto: Elin Nelson

Hösten 2011

Svårt att hitta två bilder med samma pose men jag kan faktiskt själv säga att jag tycker det börjar synas nu att jag har gått ner i vikt! Jag är så nöjd!

/Lisa Svärd ♥

produktivitet och packning

Har haft en relativt lugn dag idag. Har gjort endel skolarbete så delar av den tyngden har lättat från mitt samvete. Fick tvättat endel kläder också, det behövdes kan jag säg. Strukit de kläder som jag ska ha med mig i morgon. Packat klart nästan allt. Känns bra. Återstår bara en sak som känns panikartad och den vill jag inte ens tänka på så det skiter jag i å skriva.

Samtidigt som jag flyger runt och ser lite rosa moln här och där så känns det som att jag behöva komma ner på jorden. Jag tror att, nej.. Jag vet att jag funderar för mycket. Det är mitt största problem. Men det är också en enorm fördel, vi ska göra ett fördjupningsarbete i filosofi och jag ska skriva om det övernaturliga. Jag tror ju inte på gud, eller jag har nog inte bestämt mig än. Jag tror lite, men om jag bara tror så lite som typ att han styr oss och att han finns runt oss, han är god och så vidare så känns det som att jag hädar om jag kallar mig för troende. De människor som verkligen lägger sina liv i guds händer, de är troende. Inte jag. Men då tror jag ju inte på gud, men jag är säker på att det finns något som har makt och påverkan på våra liv. Så jag ska försöka komma på vad jag vill och kan tro på. Min hjärna kommer bli ännu skrynkligare än vad den redan är. Men det kommer bli kul! Filosofi är det roligaste ämnet vi har just nu, det och naturkunskap.

Ikväll ska jag läsa och förmodligen packa det sista. Har även funderat på att eventuellt hoppa över studentfesten. Har inte bestämt mig än..

Har ni funderat över att man anses som en torrboll bara för att man inte festar? Det är lustigt det där, jag är inte förtjust i festande. Då är jag hellre hemma med någon jag tycker om å tittar på film, lagar mat eller gör något annat mysigt. Förra studentfesten hoppade jag över och dagarna innan så frågade ju folk om jag skulle gå så sa jag nej och då kom alltid fen förvånade frågan "varför inte?" precis som att alla går på de där festerna. Då hade jag inte pengar till det så sa jag det men ändå va det som att det inte var accepterat. Alltså jag blev ju inte utstött eller något men jag fick ändå känslan av att de tyckte jag va en torrboll. Det hemska var att jag i söndags jagade bort vandalungar från våra vagnar som står här på bangården och så va det en som var jättekaxig och frågade mig varför jag var så tråkig?! Visst några av dem var i min ålder och de tyckte kanske att jag borde hakat på dem men bara för att jag är rädd om vagnarna och våra saker som står här så betyder inte det att jag är en torrboll. Okej jag är väl antagligen ganska, sådär, noga med reglerna. Man gör inte sånt som man inte får, så är det bara. Men inte är jag väll tråkig? Åh jag grämer mig.. Jag har funderat över det jättemycket, jag är tråkig för att jag inte festar och för att jag följer regler. Vad är det för sätt? Min mamma är överlycklig för att jag inte festar och för att jag följer regler men folk i min ålder ser mig som en tråkmåns. Vad är det för normer egentligen??

Det är ju en form av grupptryck. Som så mycket annat. Jag menar, det där med festandet och drickandet. Jag dricker knappt alkohol, har aldrig gillat vad det gör med människor. Folk tjatar på att jag ska dricka när jag är på fest men jag menar, det finns ju för fasen en anledning till att det är 18års gräns på sprit. För att vi inte är färdigutvecklade ännu och att sprit hämmar utvecklingen. Sen bör man ju inte dricka efter att man är "färdigutvecklad" heller för sprit är som gift för kroppen. Det är som rökning, det är också gift för kroppen. Jag har aldrig rökt och skulle aldrig vilja göra det heller. För det första så luktar det förjävligt och sen mår ju inte lungorna så bra av det. Jag bryr mig för mycket om mig själv för att börja röka. Skulle jag mot all förmodan börja så skulle det vara för att straffa mig själv för något..

Jag menar, titta på bilden. En frisk, ickerökande persons lungor och en rökares lungor. Vad i helvete är det för mening att förstöra sig på det sättet? Skaffa självrespekt människor!

Nä, nu ska jag ta mig ner i köket för att laga till lite kyckling som jag kan käka till tatzikin.

/Lisa Svärd ♥

Verkan och konsekvens

Jag har gått på Gi-diet i ganska många veckor nu. Det känns mer som en rutin nu. När jag kände att det lättade, att jag kunde äta gi-mat och inte behöva längta efter annan mat, det var när jag slutade tänka på mat hela tiden. Det är ganska sjukt men jag tänkte på mat ofta innan, det är nästan äckligt hur mat styr våra liv. Jag menar, det har styrt mitt liv för jag har ätit fel, nu styr det mitt liv för att jag äter det som är rätt för mig. Jag har slutat belöna mig med mat och andra ätbara saker, allt det där snacket om att man ska belöna sig med en promenad - Fungerar inte för mig... Det fungerade i två veckor sen blev jag för lat. Så jag har kommit på att jag lika gärna kan belöna mig med en halvtimmes läsning eller ett avsnitt av how i met your mother.

Jag har gått ner ungefär femton kilo nu, kan ju säga att mina jeans har blivit förstora. Jag har hittat byxor som jag inte har haft på ett och ett halvt år, som faktiskt passar och sitter bra! Jag blev helt överlycklig när jag märkte detta. Enda problemet är att vissa delar av mig minskar fortare än andra.. Min rumpa minskar långsamt samtigt som mina bröst minskar fortare. Varför är man aldrig nöjd?! Åh jag blir tokig.. Men får väl se hur illa det är när jag är färdig sen. Hehe..

Mitt liv just nu är en enda stor kycklinggryta.. jag har miljoner saker i skolan att göra, prov och en massa frågor i olika ämnen, inlämningar, redovisningar. Jag har faktiskt lust att bara gå och gräva ner mig. Sen all skit med projektarbetet.. jag går allvarligt under snart om inte vissa av sakerna lättar eller försvinner.. Jag är som de flesta av er vet ganska noga med resultatet, vill att det ska vara så bra som möjligt. Den prestationsångesten jag kände innan idag var gastkramande..

Åh, ja. Jag har en deppdag idag, på grund av alla måsten. Började för övrigt packa idag. Åker på fredag efter skolan till Sabine för att åka till Helsingborg på lördagförmiddagen, Johan kommer med tåg. Blev intervjuad av tidningen idag, ska få mittuppslaget. Men vi ska ta de sista bilderna på måndag så någon gång nästa vecka kan ni läsa om mig och mitt projektarbete.

Nu ska jag gå och sova. Är lektionsfri i morgon så ska ta och beta av saker på "att göra" listan. Förhoppningsvis klarnar andra saker också, sömmen är en befrielse!

Ska nog ta och lyssna lite på uppmuntrande musik och läsa lite först.
/Lisa Svärd ♥

totalstopp och panik..

Åh jag vet inte i vilken ända jag ska börja.. Kan ju kanske starta med min morgon. Hade en sådan morgon, ni vet när man vaknar i tid och har tid över när man är klar. Men mitt problem i morse var att jag hade en sån dag när jag bytte kläder tusen gånger om. Det händer ganska sällan faktiskt men ibland så.. Kom till skolan och allt var väl mysigt som vanligt tills jag får reda på att jag ska ha prov nästa tisdag och en massa uppgifter i olika ämnen. Idag var ingen produktiv dag. Så ringer de från hallandsposten, ska bli intervjuad i morgon och kommer förmodligen få mittuppslaget! Superglad för det! Gratisreklam är ju alltid bra, de vill göra reportage om mig och mitt projektarbete. Så pratade jag med Markus och började så smått känna paniken komma.. Vi har inte ens lagt tågläge ännu och tidningsannonsen som vi köpt ska in i tidningen nästa helg, innan dess är det bra med en tidtabell och en fin annons som ska göras. Suck! Det är tur att jag har duktiga människor omkring mig. Detta hade jag aldrig klarat ensam.

När jag kom hem var jag superhungrig och åt kassler och brieost ihop med skagenröra. Hade ingen tid att laga mat så man tager vad man haver.. Sen när jag väl kommit till rätta för att börja på frågorna i pedagogiken så ringer det på dörren. En dam vill köpa biljetter av mig till julresan, herre jösses tänker jag.. JAG HAR HELT GLÖMT ATT GÖRA BILJETTER! Så, när jag känner paniken öka och ångesten gripa sitt fasta tag om mitt hjärta så satte jag mig ner för att skriva ett blogginlägg. Så, här är jag nu. Funderar på om jag ska göra biljetter eller pedagogikfrågorna. Tror det blir biljetter, det är roligare. Dessutom så har vi testat tidigare att göra biljetterna i sista sekund och har då fått sitta och skära biljetter i absolut sista hundradelen av sekunden. Framförhållning är ju faktiskt bra när man tänker efter.

/Lisa Svärd ♥

Skönt trött i kroppen

Idag var det arbetsdag i lokstallet. Tanken var att vi skulle täta fönstrena inför vintern men efter tre eller fyra av de gigantiska fönstrena så var fogskummet slut. Vi fick vara lite nytänkande och tog tag i kontoret och städade ur en massa gamla papper som inte är aktuella längre och slängde massa skräp från stallet. Vi var faktiskt riktigt effektiva idag! Känns skönt att få något vettigt gjort, det behövdes verkligen en omgång där uppe. Skruvade upp element och hittade en massa gamla foton från landeryd och HNJ så de ska så småningom skannas in i datorn eller sättas upp som tavlor på väggarna.

Så nu sitter jag här hemma, har ätit mammas underbara chili con carne och funderar på att hoppa in i duschen. Man lyckas inte komma från stallet utan att vara smutsig, antingen av olja eller sot.. Eller för den delen, spindelväv... När vi tryckte i fogskum idag så skulle jag stå med en planka på andra sidan fönstret för att hindra skummet från att krypa ut där, tro på fan att jag står öga mot öga med den största spindeln jag någonsin sett i hela mitt liv. Jag höll på att dö, den va gigantisk och hade massa stora äckliga bebisar i sitt nät... Uäääk! Tappade nästan andan, smällde hela nätet i ren frenesi..

Hittade faktiskt ett blåställ i stallet när vi städade, de andra tyckte jag skulle ha det om det passade och gissa vad? Hehe, jodå det passade. Om än lite tajt om baken, men det var ju en herrmodell och jag är ingen herre så det va inte så konstigt. Hehe.. Så numera är jag en stolt ägare av ett blåställ. Känns bra, måste bara smutsa ner mig lite, kan ju inte ha ett blåställ som är blått, det går inte an.

Ni vet den där känslan av att ha varit duktig och är trött i kroppen efter arbete. Den känslan som är så skön? Den känslan har jag lyckats uppnå, men jag är inte sådär supertrött i kroppen. Det var lagom hårt arbete och så blir man lagom trött. Ikväll blir det en lugn och skön kväll framför tvn med lite bra film och gott godis. På måndag blir det tillbaka till GImetoden igen, har nämligen haft lite semester från den nu på lovet.

Nähe, duschen var det väl ändå jag skulle till.

Haha förresten, Ellen löper ju.. Så idag när vi var i stallet så kommer Ellens lilla fästman på besök helt själv, utan ägare. Vilka problem jag hade, helt plötsligt var de ute i spåret och lyssnade inte till vad jag sa längre, Ellen går aldrig ut på spårområdet och då menar jag verkligen aldrig om inte jag är med. Så efter ett tag så fick jag kontakt med henne och jag kunde stänga in henne på kontoret medans lille killvovven fick vara ute när vi ringde hans ägare som kom en stund senare. Men innan hon kom, herre jesus vilket liv.. Han skrek på utsidan och Ellen skrek och grät på insidan.. Tänk vilka drifter.. Det är ju skrämmande.. I alla fall så blir det inga valpar som tur är, det är tur att Ellen pratar så mycket, annars hade jag aldrig hört att det hade dykt upp en annan hund utanför. Slutet gott, allting gott!

Nu, duschen.

/Lisa Svärd ♥



Att minnas

I morgon är det alla helgons dag, det har alltid varit en av de viktigaste högtiderna vi har för mig. Att hedra och minnas, det är viktigt. Den man saknar minns man ju också, den följer alltid med en. Att få minnas, få sörja och få sakna är viktigt. Det känns ibland som att det inte finns tid till det i vårat överspeedade samhälle. Förr i tiden fanns det något som hette sorgeår, kanske borde införa det igen..

Det fina med att minnas är att den mänskliga hjärnan sållar bort de onödigt onda minnena och behåller de som är värda att minnas. Jag har aldrig gillat halloween, det känns som att det är något som är helt abnormt och absolut inte ska läggas på alhelgonahelgen.. Det är så ovärdigt på något sätt. Det är tur att de har flyttat själva halloween till helgen som var. Men tydligen så har alla inte fattat det än..

Var och tände ljus på mormors grav idag, kändes fint. Att få minnas i lugn och ro, att få känna att det faktiskt finns tid till det. Det var så fint på kyrkogården, alla ljusen brann och människor gick där bland gravarna och mindes. Tyst och fridfullt. Då kan jag inte förstå att folk väljer att gå och klä på sig underliga kostymer och gå trick or treat..

Lär oss betänka huru få våra dagar äro för att vi må undfå visa hjärtan.

älskar dig, nu och för alltid.

Mormor, Vår älskade Marjatta Mela



modersmål och fosterland

Mina mammas familj kom till svergie när mamma var liten, som arbetsinvandrare. Min morfar kan fortfarande inte prata ordentlig svenska efter 45 år, men mamma och hennes syskon gick i svensk skola så blev de tvåspråkiga redan från barnsben. Vi åker till Finland nästan varje sommar och har gjort det sedan jag var liten och jag vet inte, men det är en känsla av "hemma" när jag kommer dit. En känsla av att höra till.
Jag har aldrig riktigt funderat över det här tidigare men om jag ska tänka efter så känner jag mig nog mer som finsk än svensk trots att jag pratar svenska och har bott här hela mitt liv. Jag tror att det har med bemötadet av människor där att göra, att känna sig välkommen och så. Jag önskar ibland att mamma hade pratat finska med mig när jag va liten för det hade underlättat kontakten med familjen vi har i Finland, när mamma går bort senare i livet så kommer ju jag och lillasyster knappt åka dit för vi kan inte kommunicera med dom på samma sätt som om mamma hade vart med.
Att känna sig kluven, är inte riktigt rätt ord men hade detta varit under 1800 talet så hade jag haft seriösa problem med att försöka klura ut var jag anser mig höra till.
Jag tycker finska är vackert, de flesta svenskar tycker det låter jättefult (tror det beror på att de inte förstår). Ibland kan jag sätta på radion när det är finskaprogrammen på kvällen bara för att få lyssna, det är en trygg känsla på något sätt. Jag förstår vissa saker men absolut långt ifrån allt. Men ändå, är jag konstig? Jo ni tycker säkert det. Men tillbaka till frågan, vad är jag? Jag är stolt över mitt finska blod.
Det är lustigt, ni som varit utomlands och gått och shopat, hur många gånger har inte försäljarna gissat på vart ni kommer ifrån bara för att sälja mer till er? Haha, åtta fall av tio så gissar de på att jag är finsk och de andra två blir jag svensk. Jag vet att detta inte är några "säkra" källor, men det känns ändå fint inombords när de gissar på finsk.
Detta blev väldigt flummigt och ganska meningslöst. Men jag vet att det finns fler som känner sig lite halv sådär.
Läste en rolig grej på facebook, därav mina funderingar..

 

"Svenskar brukar håna det finska språket och påstår att det låter fult och hårt. Finländarna tycker väl inte heller att svenska låter så vackert. Vilket språk är då skönare att höra för en utlänning? Man beslutade i nordisk samarbetsanda att göra ett opartiskt test. Den internationella juryn formulerade en enkel mening ...på engelska, som sedan skulle översättas till både finska och svenska och sedan skulle man rösta om resultatet. Testmeningen var följande: "Island, island, grassy island; grassy island's maiden." Samma på finska: "Saari, saari, heinäsaari; heinäsaaren neito." Och på svenska:"Ö, ö, hö ö; hö ö mö" Man väntar fortfarandepå resultatet, den internationella juryn har nämligen inte slutat att skratta ännu."

Jag trodde jag skulle dö av skratt, det är liksom så klockrent!

 

Får väl ta och gräva ner huvudet i läxor som jag borde gjort tidigare i veckan men inte orkat..

 

/Lisa Svärd ♥

 

Utdrag ur den klumpiges dagbok

Kära dagbok.
Idag, liksom alla andra dagar har jag lyckats att göra något oerhört klumpigt.. Balansen har ju aldrig riktigt funnits där, det finns liksom en anledning till varför familjen kallar mig för klumpadumpa. Klumpighet skulle jag vilja påstå är en form av handikapp. Jag har alltid varit klupig och jag har alltid blåmärken på låren och rumpan av någon konstig anledning. Saken är den att jag aldrig kommer ihåg varför jag har blåmärkena. Så kommer vi till själva incidenten... Jag drog på mig mina älskade gummistövlar och gav mig ut för att promenera Ellen, tänkte kolla till lokstallet samtidigt. Brukar nämligen göra det någon gång om dagen. Så, väl framme så tänkte jag att jag skulle titta hur det hade gått med fönsterfogningen, det såg bra ut förresten. På vägen dit så valde jag att gå på den sidan om vändskivan där alla spåren in i stallet är, naturligtvis, hade jag varit lite smart så hade jag gått på andra sidan. Tar i alla fall två steg och slår en vända. Helt såphalt! Så, där sitter jag på marken och slog i rumpan ännu en gång, det roliga var att Ellen stod och tittade på mig precis som om jag vore absolut tokig.. Men man tycker ju att hon borde ha lärt sig att jag brukar trilla eller snubbla, inte se så jäkla förvånad ut varje gång.. Upp kom jag i alla fall och gick sedan brevid.. Kommer få ett rikigt stort blåmärke där bak känner jag.

Tänk att jag alltid ska lyckas så bra? Det är väl fantastiskt! Det lustiga är att detta inte är första gången jag klantar mig och går på slipers när de är blöta.. Att jag aldrig lär mig? Jag har nog problem med inlärningen också... Suck!

Dagen idag blir det nog lite skolarbete om jag får ork och lust. Känns som en ganska bra dag trots allt! Det är roligt när det inte gör så ont längre så kan man skratta åt sin klumpighet..

/Lisa Svärd ♥

Afternoon teaparty

Sitter och laddar över bilderna från min kamera till datorn, tittar på bilderna från vårat lilla afternoon teaparty i fredags på engelskan och jag kan inte sluta skratta! Sådana bilder på människor som bjuder på sig, det är sådana bilder som är värda att ha!

Med scones och underbart te i magen gick vi på lov!
Som jag inte har gjort något med ännu dock. Men det är härligt! Att inte göra någonting, började men blev inte klar så jag får fortsätta i morgon. Har föresten fått ont i huvudet på kvällarna och jag vet inte vad det beror på, jag dricker och äter som man ska och jag sover bra och inte för mycket.
Hehe testade för övrigt att locka håret och se hur det såg ut med min mössa, helt okej tycker jag!

/Lisa Svärd ♥