modersmål och fosterland

Mina mammas familj kom till svergie när mamma var liten, som arbetsinvandrare. Min morfar kan fortfarande inte prata ordentlig svenska efter 45 år, men mamma och hennes syskon gick i svensk skola så blev de tvåspråkiga redan från barnsben. Vi åker till Finland nästan varje sommar och har gjort det sedan jag var liten och jag vet inte, men det är en känsla av "hemma" när jag kommer dit. En känsla av att höra till.
Jag har aldrig riktigt funderat över det här tidigare men om jag ska tänka efter så känner jag mig nog mer som finsk än svensk trots att jag pratar svenska och har bott här hela mitt liv. Jag tror att det har med bemötadet av människor där att göra, att känna sig välkommen och så. Jag önskar ibland att mamma hade pratat finska med mig när jag va liten för det hade underlättat kontakten med familjen vi har i Finland, när mamma går bort senare i livet så kommer ju jag och lillasyster knappt åka dit för vi kan inte kommunicera med dom på samma sätt som om mamma hade vart med.
Att känna sig kluven, är inte riktigt rätt ord men hade detta varit under 1800 talet så hade jag haft seriösa problem med att försöka klura ut var jag anser mig höra till.
Jag tycker finska är vackert, de flesta svenskar tycker det låter jättefult (tror det beror på att de inte förstår). Ibland kan jag sätta på radion när det är finskaprogrammen på kvällen bara för att få lyssna, det är en trygg känsla på något sätt. Jag förstår vissa saker men absolut långt ifrån allt. Men ändå, är jag konstig? Jo ni tycker säkert det. Men tillbaka till frågan, vad är jag? Jag är stolt över mitt finska blod.
Det är lustigt, ni som varit utomlands och gått och shopat, hur många gånger har inte försäljarna gissat på vart ni kommer ifrån bara för att sälja mer till er? Haha, åtta fall av tio så gissar de på att jag är finsk och de andra två blir jag svensk. Jag vet att detta inte är några "säkra" källor, men det känns ändå fint inombords när de gissar på finsk.
Detta blev väldigt flummigt och ganska meningslöst. Men jag vet att det finns fler som känner sig lite halv sådär.
Läste en rolig grej på facebook, därav mina funderingar..

 

"Svenskar brukar håna det finska språket och påstår att det låter fult och hårt. Finländarna tycker väl inte heller att svenska låter så vackert. Vilket språk är då skönare att höra för en utlänning? Man beslutade i nordisk samarbetsanda att göra ett opartiskt test. Den internationella juryn formulerade en enkel mening ...på engelska, som sedan skulle översättas till både finska och svenska och sedan skulle man rösta om resultatet. Testmeningen var följande: "Island, island, grassy island; grassy island's maiden." Samma på finska: "Saari, saari, heinäsaari; heinäsaaren neito." Och på svenska:"Ö, ö, hö ö; hö ö mö" Man väntar fortfarandepå resultatet, den internationella juryn har nämligen inte slutat att skratta ännu."

Jag trodde jag skulle dö av skratt, det är liksom så klockrent!

 

Får väl ta och gräva ner huvudet i läxor som jag borde gjort tidigare i veckan men inte orkat..

 

/Lisa Svärd ♥