Så nu sitter jag här hemma, har ätit mammas underbara chili con carne och funderar på att hoppa in i duschen. Man lyckas inte komma från stallet utan att vara smutsig, antingen av olja eller sot.. Eller för den delen, spindelväv... När vi tryckte i fogskum idag så skulle jag stå med en planka på andra sidan fönstret för att hindra skummet från att krypa ut där, tro på fan att jag står öga mot öga med den största spindeln jag någonsin sett i hela mitt liv. Jag höll på att dö, den va gigantisk och hade massa stora äckliga bebisar i sitt nät... Uäääk! Tappade nästan andan, smällde hela nätet i ren frenesi..
Hittade faktiskt ett blåställ i stallet när vi städade, de andra tyckte jag skulle ha det om det passade och gissa vad? Hehe, jodå det passade. Om än lite tajt om baken, men det var ju en herrmodell och jag är ingen herre så det va inte så konstigt. Hehe.. Så numera är jag en stolt ägare av ett blåställ. Känns bra, måste bara smutsa ner mig lite, kan ju inte ha ett blåställ som är blått, det går inte an.
Ni vet den där känslan av att ha varit duktig och är trött i kroppen efter arbete. Den känslan som är så skön? Den känslan har jag lyckats uppnå, men jag är inte sådär supertrött i kroppen. Det var lagom hårt arbete och så blir man lagom trött. Ikväll blir det en lugn och skön kväll framför tvn med lite bra film och gott godis. På måndag blir det tillbaka till GImetoden igen, har nämligen haft lite semester från den nu på lovet.
Nähe, duschen var det väl ändå jag skulle till.
Haha förresten, Ellen löper ju.. Så idag när vi var i stallet så kommer Ellens lilla fästman på besök helt själv, utan ägare. Vilka problem jag hade, helt plötsligt var de ute i spåret och lyssnade inte till vad jag sa längre, Ellen går aldrig ut på spårområdet och då menar jag verkligen aldrig om inte jag är med. Så efter ett tag så fick jag kontakt med henne och jag kunde stänga in henne på kontoret medans lille killvovven fick vara ute när vi ringde hans ägare som kom en stund senare. Men innan hon kom, herre jesus vilket liv.. Han skrek på utsidan och Ellen skrek och grät på insidan.. Tänk vilka drifter.. Det är ju skrämmande.. I alla fall så blir det inga valpar som tur är, det är tur att Ellen pratar så mycket, annars hade jag aldrig hört att det hade dykt upp en annan hund utanför. Slutet gott, allting gott!
Nu, duschen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar