söndag, oktober 23

Memory of trees

Jag hittade min ipod igårkväll. Jag har letat efter den superlänge men inte letat på rätt ställe. Den är faktiskt en av de få saker som jag har lyckats hålla vid liv. Har haft den sen jag konfirmerade mig 2007, den va visserligen utan batteri men jag pluggade in den i väggen och nu fungerar den alldeles utmärkt!
Så, jag gick och la mig igår och lyssnade igenom min gamla musik, lyssnade endel på enya tydligen. Så ser jag att ett av hennes album heter memory of trees och saken är den att jag har många gånger undrat om de har minne och kan känna av störningar och liknande. Jag menar, gå in i en gammal bokskog och känn efter, det är som att de faktiskt är medvetande. Har träden ett minne? I så fall, vad känner de?

Jag åker tåg varje dag och vi drar igenom en bokskog som måste ha stått där innan järnvägen, träden måste ju på något sätt ha känt att någon högg i deras rötter och bökat i jorden för att få ner slipers och bygga en järnväg. De måste ha känt all koldioxid som ångloken släpte ut.

Hur mycket av våra miljöproblem har de känt? Finns det något större än naturen?
Jag tror inte på gud, jag hade nog gärna velat det men jag vågar inte. Jag vågar inte lägga mitt liv i guds händer, jag tycker att antingen så tror man och så gör man det ordentligt eller så får man helt enkelt hitta på något annat.. Men jag tror att det finns något större än naturen och oss. Jag har liksom funderat lite över historien och allt som har med naturen att göra.. Jag tror ju inte på gud, alltså tror jag nog på big bang. Men efter det, jag tror inte på att slumpen gjorde så att det bildades kemiska föreningar som så småningom blev liv. Så vad gjorde så att det började? Jag tror på att det finns något som finns runt om oss, något som styr mer än vi tror. Naturen.

Det låter ordentligt töntigt med mother nature men hur ska jag annars förklara det? Sådana saker som sjukdomar som svininfluensan.. Sjukdomar som uppstår och vi egentligen inte vet vart de kommer ifrån, de är hennes verk. Jag menar om det något år blir för många harar så kommer det harpest, just för att bibehålla balansen på jorden, sjukdomar som svininfluensan och cancer är hennes självförsvar. Det är inte meningen att vi ska vara så många, och saken är den att ju fler botemedel vi finner ut desto mer får hon stå ut med. Djuren lever här i symbios med naturen, de ger och de tar men vi, vi bara tar. Vi lever här ihop med allt annat levande och problemet är att vi är menade att dela men det gör vi inte.. Jag vet inte riktigt men det känns som att allt är så onaturligt. Det är inte meningen att det ska vara så här.

Hur mycker har inte detta trädet kännt?

En ek som står hos min pappa, ca.600 år gammal. Kommer den ihåg?

/Lisa Svärd ♥

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar