Runt två senare på dagen kom mina tjejor! Helt underbart. Mina systerdöttrar, Maja och Stina, skulle sova över här. Så vi hade filmkväll igår, jättemysigt! Så låg vi i soffan alla tre och Ellen låg och snarkade på golvet. Jag har haft en supermysig helg verkligen! Det får vi ta å göra om.
För övrigt kommer familjen hem ikväll, känner att de kanske kunde fått vara borta hela lovet om de hade velat, det är gudomligt skönt att vara själv! Men men, man kan ju inte få allt här i världen.. Jag har ju trots allt saknat dem lite.
Nu på lovet ska jag BARA göra saker som jag känner för. Det är jag faktiskt värd efter all tid jag har lagt ned på skolan denna terminen hittills. Är det en dag när jag bara känner för att sitta inne och läsa så tänker jag göra det. Jag behöver det känns det som. Skolan är viktig, det är den för alla. Jag tar den på stort allvar, jag vill liksom inte ha ångest för att jag inte kan välja något som jag vill senare i livet. Jag har inte toppbetyg, mvg i allt är ganska högt och jobbigt att uppnå. Har man mvg i allt så har man meritvärde 20.0 och jag har 18.46 så jag ligger bra till men saken är den att jag har börjat vackla. Jag har tappat motivationen och då känns det som att allt är på väg åt skogen. Jag vill kunna välja allt jag vill, inga dörrar ska vara stängda. Tänk om jag ändrar mig senare och vill bli något annat med hög intagningspoäng, då ska jag ju kunna göra det, jag ska inte behöva ångra att jag har velat något annat innan liksom. Men som sagt så är skolmotivationen nere i näst intill bottnen så jag behöver verkligen detta lovet.
sex veckor till jullov ungefär, sedan har jag gjort halva trean också. Tiden bara springer iväg, var tar den vägen?
Jag har tänkt att om jag försöker ta vara på varje enstaka dag så kanske tiden går långsammare och blir mer värdefull? Jag vill inte sitta på ålderdomshemmet och fråga mig själv vart alla dagarna tog vägen.. Jag skulle vilja påstå att det faktiskt är som jag tidigare funderat över, att det är vardagarna som är livet. Alla säger att man ska komma ihåg de lyckliga dagarna och att det är de man längtar efter. Men livet är ju faktiskt alla dagar, bra som dåliga. Man måste ju komma ihåg allt för att se den stora bilden. Jag tror att det är viktigt att se guldkanten i det lilla, se det som vi är vana vid. Hur bra vi faktiskt har det, okej, alla kanske inte har det bra. Men jag måste bli bättre på att se guldkanten i min vardag, allt det jag är van vid. Känna lättnad över att jag har tvättat eller känna en lugn och skön känsla för att få sova som prinsessan på ärten i en säng med jättehöga mjuka madrasser. Sånt som jag är van vid som man inte reflekterar över. Jag är tillfreds med mitt liv.
Pratade med Sabine om helsingborgsweekenden som börjar närma sig, nu börjar jag längta! Ska bli awesome, det ska verkligen bli höjden av allt. Mina älskade syskon <3 Jag har inte fått någon mer information än brevet säger, mer än vilket hotell vi ska bo på. Förstår ni att jag är spänd? Jag som älskar överraskingar!
Nähe nu ska jag ta och titta på ännu ett avsnitt av outrageous fortune och sen ikväll är det PAN AM!
Lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar