Läran om väntan

Vaknade upp i morse och kände mig tillfreds med livet, klädde mig fint och la ner lite tid på sminkning och hår. Kände mig peppad för att börja dagen och helgen på ett härligt sätt. Strumbyxor.. Har tidigare konstaterat att det inte är ett väldigt praktiskt klädval. Att man inte lär sig av sina misstag? Tre minusgrader ute, tar på mig skorna och kappan. Går och ställer mig på tågstationen och gissa vad? Tåget är intsällt. Bestämmer mig för att vänta på ersättningsbussen, vi väntar och väntar. Efter en ganska kul men otroligt kylig stund fryser jag så det va inte klokt. När femtio minuter gått så har fortfarande ingen buss kommit, jag gick hem..
Jag kröp ner i sängen för att bli varmare men benen och tårna vill inte bli varma. Kom på att jag såg vackra löv ute med frost på sig, skulle fotat de. Så jag drog på mig raggsockar och tjocka vinterstövlar och knallar ut med kameran. Hinner få några fina bilder innan kylan börjar göra sig påmind igen.

Jag älskar att fotografera, har nog alltid gjort det. Jag önskade mig en systemkamera i födelsedagspresent. Fick Canon eos 550 d, min absolut första. Har haft den i två månader nu ungefär, älskar den! Jag har tagit ettusensjuhundra bilder. Jag är supernöjd med den, lär mig mer och mer för varje gång jag gör försök att få till snygga bilder.

Nu ska jag göra lite skolarbete, sånt som jag skulle gjort i skolan om tåget hade kommit. Men jag har tänkt på en sak, när vi är ute på spåret med museitåget och saker och ting går snett så har man liksom lärt sig att det inte finns mycket att göra åt det. Jag som är konduktör möter ju oftast resenärernas sura miner om vi är sena och så vidare, men vad ska jag göra? Därför har jag kommit på att det är bara att lära sig vänta på ett så ödmjukt sätt som möjligt. Tågboladen vill ju inte vara sena, de gör det ju inte med vilje liksom. Håll uppe humöret så blir allt lättare. Skäll inte på tågvärden.. Visst man kanske har bråttom till något men, hallå? Livet är långt, man hinner så mycket. Ring och tala om hur läget är och kolla om det går att ändra tid eller något. Vi rusar alldeles för fört, det kan vara bra att vänta ibland. Känna efter hur man mår och så vidare, vi väntar aldrig på något egentligen mer än på maten och när tågen är försenade. Perhaps it is time to slow down?

Ha en underbar höstdag!

/Lisa Svärd ♥