Livet, ett år senare.

Då har livet tagit ännu en vändning. Skolan har kickat igång igen efter en otroligt lugn och rofylld sommar. Detta året bor jag dock ensam, Jonathan ville starta ett nytt liv i Luleå där han nu studerar och jag börjar mer och mer respektera hans beslut. Det är klart att det sved och gjorde ont i början, när man tror att man ska spendera resten av livet med med någon och plötsligt ändras allting. Men det är okej, i alla fall så känns det som att jag också har fått en nystart! 

Det börjar bli höst här på ön och mina promenader med Ellen får mig att tänka mycket. Jag bara funderar över hur sjukt bra jag mådde förra gången jag var singel. Man är inte bunden till någon och för första gången på väldigt länge känner jag mig otroligt fri! 

Jag har inga planer, inga drömmar, som involverar andra människor vilket gör att jag kan vara helt fri. Jag har mer eller mindre alltid varit ensam, jag har inte haft mycket vänner, det har gjort att jag välkomnar ensamheten. Ensamheten är frihet och trygghet för mig. Fast ordet ensamhet är ett så negativt laddat ord så är det positivt för mig! 

Jag tar ett djupt andetag och ler, jag är självständigt lycklig. 

Men å andra sidan så är livet så tufft. Så mycket att ta ansvar för. Vi är vuxna nu, hur gick det till?

Jag fyllde tjugo för ungefär en månad sen. Inte mycket att hurra över faktiskt. Jag har kommit underfund med att jag verkligen inte bryr mig om ålder. Att fylla år är ju alltid kul men åldern, antalet år man har levat spelar liksom ingen roll. Jag lever som tant, det är ett fint och rofyllt liv. Jag planterar och plockar med mina pelargoner, jag virkar och dricker alldeles för mycket te. Jag älskar gammalt porslin och jag bakar en massa. Jag läser hellre än tittar på film och promenerar i skogen med min Ellen. Jag har dock inte lagt mig för det där med att hålla krampaktigt i handväskan än men det kommer kanske så småningom. Jag glor i fönstret, mest på ingenting och jag är lite manisk när det gäller städningen.

Ellen idag på vår höstpromenad

Kanske är det en känsla. Att man hellre är mysig än snygg? Jag vet inte vad en tant är egentligen, alla tanter är olika men jag trivs med att vara väldigt olik tjejer i min ålder. Varför måste man vara som alla andra liksom? 

Tanthunden och tantkatten har nu för övrigt flyttat med in i min lilla lägenhet och i kväll kommer leveransen från IKEA med mina hyllor och fåtölj. Livet flyter helt enkelt på.

Jag funderar över om jag ska ta och göra något åt mina fönster snart, de behöver verkligen en omgång med skurmedel. Men det kan vänta, jag har inte köpt någon fönsterskrapa än. 

Nu ska jag ta å läsa lite så får vi se vad som händer sen. Det kändes skönt att få skriva av sig lite, det var så länge sen sist!

Lisa