Livet mitt i veckan.

Sitter i skolan och väntar på att lektionerna ska börja. Har engelska och sen rektorshearing sen dubbelpass i psykiatri. Känns som en relativt slapp dag. Ikväll blir det stallvaktsutbildning i lokstallet och sen kommer min pojke! Jag längtar mig sjuk.. Vi ska baka cupcakes och mysa, lite lilllördag är vi värda. Visst är livet jobbigt ibland, press på körkort, skola och familj, vänner och samhälle. Men det är ju egentligen ingenting som kan få stoppa en. Jag täkte på det igår, att oavsett hur jobbigt livet i sig är så kan man ju inte låta sig slås ner. Jag är kär och jag är lycklig. Så kan jag ju fokusera på det. När man blir kär är det lite som man blir en missbrukare. Innan jag blev kär så var allt så lätt, nu saknar jag hela tiden och jag har svårare att koncentrera mig. Men det är värt det. Vad vore livet utan kärlek?

Jag längtar efter sommaren, trots att jag ska jobba och ta körkort så längtar jag. Få sitta på bryggan vid sjön och hålla hans hand när Ellen springer och fjantar sig på stranden. När vi tar studenten i juni så är det första gången i våra liv som vi faktiskt får göra precis vad vi vill med våra liv. Tanken är svindlande!

Hur mycket betyder tid egentligen för oss människor? Man rusar genom livet, eller i alla fall har jag den erfarenheten av mitt artonåriga liv. Jag har rusat och jag har haft ångest. Men när stannar man egentligen upp? När finner man sitt lugn? Jag gick i parken härom dagen, solen lyste och det var en fantastiskt strålande vacker dag. En kvinna kom fram till mig och ville fråga mig saker om min tro. Jag förstod ju egentligen direkt att det var ett jehovas vittne. Jag tycker ju att det är ganska roligt att stanna och prata med människor och få höra andras synvinklar och åsikter. Vi pratade lite om människor i samhället och om gud, bibeln och att vara troende. Som jag tidigare nämnt så kan jag inte kalla mig själv troende för jag anser att när man ska kalla sig troende så ska man tro på allt och det gör inte jag. Men hon sa i alla fall det att människor alltid har så brottom och blir otrevliga när de är stressade. Hon får ofta otrevliga ord i ansiktet för att människor inte har tid och inte vill prata en stund. Jag förstår inte varför man ska vara otrevlig?

Det tog mig tio minuter där i parken, det var trevligt. Även om de tror på gud så är de ju också människor och förtjänas att behandlas på ett värdigt sätt. Visst jag kanske inte tog till mig allt det hon sa om gud och bibelstudier men hon kände kanske att hon hade gjort nytta. Nu vill inte jag vara självgod men hur många vänliga och intresserade människor som inte tror träffar hon om dagen? Hon kände kanske att hon hade gjort något viktigt den dagen. Mig spelade det inte så stor roll men hennes dag blev nog antagligen lite roligare och om jag då med mina tio minuter kan göra henne och andra glada så vill jag försöka. Rusa inte, ta dig tid för andra människor även om du inte känner dem. Man känner sig bättre till mods och man blir glad av att träffa vänliga människor.

Nu ska jag gå och göra mig en kopp te och vara lite social med tjejorna.

Lisa Svärd