Då var det tisdag mina damer och herrar.

Fettisdagen idag, kanske kommer mamma hem med semlor sen om man har tur. Idag ska jag bara ta det lugnt. Dock har jag lite ångest för det där med projektarbetet.. Första inlämningen var någon gång i mars så jag måste sätta fart med att skriva. Men jag kan göra det i morgon, har ju en näst intill oplanerad hel vecka på mig. 

Så dagen till ära spenderar jag och det lilla luddiga livet i sängen! Vi ska titta på film och mysa massor. Det känns som att vi gosar alldeles för lite nu, jämfört med vad vi gjorde innan. Jag antar att det har lite att göra med att jag numera gosar med Jonathan endel också. Inte för att det är något dåligt, nejdå!

När han är hos mig brukar han gosa med Ellen också, det gör mig så varm i hjärtat. Haha, hon är helt kär i honom! Hon går efter honom överallt och i vanliga fall brukar hon vara lite sån att hon inte tycker om när jag kramas med andra, det kvittar vem det är, men nu är hon snarare sån att hon inte vill att jag ska gosa med Jonathan för att hon vill gosa med honom.. Hon är för go! Hon är ju aldrig arg, men hon pratar liksom på ett speciellt sätt när det är något hon ogillar.. 

Men idag ska vi gosa hela dagen! Nej hon är inte ett substitut för Jonathan, hihi. Åh min runda lilla fluffiga tjej! Jag hatar egentligen att lämna henne sådär på helgerna när jag åker till Jonathan, hon har ju det bra hemma och hon får ju mat och promenader av familjen men det känns ändå inte rätt.. 

När jag får vara med Jonathan och Ellen samtidigt då är jag lycklig. Då kan det inte vara bättre. När jag är ifrån henne har jag alltid en liten ångest som sitter i mitt huvud och jag kan inte riktigt slappna av.. Nu tycker ni säkert att jag är knäpp och att det inte är bra för hunden att ha en matte som behandlar hunden som en bebis.. Och jag vet hur man inte ska göra för att hunden inte ska vara en bebis. Men så är det ju faktiskt så att Ellen har varit hos oss sen hon var jätteliten och hon har liksom lärt sig mer av oss än av sin vovvefamilj.. På något sätt så är hon inte helt hundig i sitt beteende. Svårt att förklara så att ni förstår. Men hon är liksom mer mänsklig, hon pratar exempelvis och man kan prata med henne om saker hon brukar göra, hela meningar och ändå förstår hon på något vis. Jag vet att hon antagligen känner igen vissa ord och därför förstår vad jag menar men på något vis känns det som att det inte är meningen att bara behandla henne som hund.

Ja, det faktum att jag kanske är mer fäst till Ellen än vad jag borde vara är ingen nyhet för mig. Jag vet om det och jag vet också ungefär vad som kommer hända när jag måste ta bort henne.. Men jag njuter varje sekund jag får vara med henne. 

Nähe nu blir det filmtajm!

Lisa Svärd