Ur den klumpiges dagbok.

Jag har haft en jättefin dag! Seminariet var jättekul och ganska intressant. Sen tränade jag.. Det kändes faktiskt riktigt bra så både rumpa och lår är helt slut nu. Att träna på gym är för mig en liten fobi eller åtminstone en rädsla. Jag vet inte vad det beror på men att anstränga sig och svettas inför andra, att de ska se vad jag presterar är för mig jobbigt. Kan ju ha att göra med faktorn att jag är överviktig. Men, jag gjorde det! Jag känner mig ganska nöjd med mig själv faktiskt. Det känns bra.

Jag köpte cykeln förresten. Den var fin, en svart kronancykel. Den behöver lite kärlek och rengöring men annars fungerar den utmärkt! Detta är en stor lättnad för mig. Nu kan jag ta mig till simhallen utan att bli för lat för att det är för långt. Jag kanske till och med tar mig till gymmet oftare om jag har cykel.

Så till inläggets rubrik. De flesta som känner mig vet att jag är född rund under fötterna eller med två vänsterfötter om man ska säga så. Jag är otroligt klumpig helt enkelt.
För två veckor sen så var vi tjejer och John ute på äventyr. Vi promenerade nere vid vattenbrynet från hamnen ut till Kneipbyn. Vi skulle se vårvattenfallen. Naturligtvis så stukar jag foten ganska rejält innan vi kommit längre än 200m.. Men jag ville ju se vattenfallen så jag fortsatte äventyret. Vad är väl ett äventyr utan lite skador ändå. Jag gick på min fot i en ganska strapatsrik terräng i två timmar och hade till slut inte så ont längre. Ni som gått vägen vet att det är endel klippor att klättra över och lite luriga stenar.

Jag såg fallen och de var ganska vackra faktiskt. Det var egentligen inte förrän dagen efter när foten svullnat upp till maximal storlek som det gjorde äckligt ont. Men det är som tur är två veckor sen och nu har jag inte ont i foten mer än i konstiga vinklar.

Men så skulle jag promenera med Anna på en trotoar idag och naturligtvis så trampar jag snett på kantstenen och faller framåt då det är min tillstukade fot jag trampar på. Med ena handflatan tilltygad klarade jag mig undan några kraftigare skador. Inte ens strumpbyxorna gick sönder, detni. När man har trillat så många gånger som jag och är en konsekvent strupmbyxanvändare så lär man sig att falla utan att skrapa tyget.

Känner mig väldigt trött och ska göra mig en kopp te och lägga mig för att läsa tills jag ska sova. Maten är ju redan intagen, korv stroganoff och broccoli blev det så magen är full.

Tänker utmana kroppen på ett träningspass i morgon också om det är fint väder. Annars blir jag så otaggad. Kommer ju antagligen plågas av olidligt skön och äcklig träningsvärk i morgon.

Det var en fin morgon vi hade i morse.

Lisa