Livet i mitten på veckan

Hade en fantastisk kväll igår med min Jonathan. Ja, samma jonathan som jag sov hos i början av januari.. Hehe. Det går inte en dag utan att jag tänker på det fantastiska faktum att jag får vara med min absolut bästa vän. När jag träffade Jonathan första gången, när jag verkligen lärde känna honom så var jag sååå kär i honom.. Killen hade dock tjej då, men vad gör man inte för att få vara med en underbar människa? Jag fick helt enkelt svälja känslorna och njuta av hans sällskap som hans vän i stället. Vi blev bästa vänner, i tre år har vi pratat om allt mellan himmel och jord. Jag har känt mig närmre honom än någon av de tjejer jag umgåtts med. Men tvåtusenelva var ett jobbigt år och vi pratade inte så mycket, det var liksom en paus. Tills Jonathan bjöd mig på balen i november. Han har senare sagt att det är det bästa han har gjort i sitt liv för att det gjorde så att vi tog upp kontakten igen, det gör mig så lycklig. Han gör mig lycklig. Vi fikade och umgicks lite, så sa han att han var kär i mig. Jag, min nöt svarade att jag ville vara kvar på kompisnivån, jag var rädd att förlora den vänskap vi har. Men sen blir ju ingenting som man tänkt sig. Jag var bjuden på fest hos Jonathan på nyår och jag hade en av de bästa kvällarna i mitt liv. Vi dansade och han kramade om mig på tolvslaget, jag blev totalt kluven. Jag var så rädd om det vi har i vänskap samtidigt som jag kom på mig själv med att inte vilja något hellre än att han skulle kyssa mig. Ni kanske känner kanske igen känslan.

Ni känner mig, jag är inte den som håller inne med sådana saker för jag vill att personer i min omgivning ska veta vad jag känner för att förstå hur jag reagerar. Jag sa till honom hur jag kände och det underbara var att han sa ungefär samma sak. Sedan nyår har jag gått i trans, jag är uppe och flyger någonstans och glömmer allt. Jag kan säga att det jag känner för Jonathan är djupare och mer viktigt på något sätt än jag någonsin känt tidigare. Han är min absolut bästa vän och jag älskar honom.

Min alla hjärtans dag igår var underbar. Först fika och sedan bakade vi scones och tittade på house å bara njöt av varandras sällskap. Så gick vi till sängs och jag somnade ganska snart, på morgonen så såg jag att han hade skrivit ett långt och otroligt vackert meddelande till mig. Det var skickat en och en halv timme efter att jag somnade. Jag saknar hans hand mot min kind.

I morgon är sista skoldagen innan lovet, det ska bli oerhört skönt att få lov. Behöver slappa och göra lite uppsatser. Hjärtat mitt ska åka med skolan till frankrike för att åka skidor. Han lovade att inte åka off pist så då antar jag att jag är lite lugnare. Hans superhärliga mamma fick honom att lova att inte slå ihjäl sig. Så jag tycker det låter lovande. Men jag kommer sakna honom olidligt mycket. Jag överlever nog men kommer känna mig lite nere antagligen. Ack denna kärlek, så ljuv  men den har en otrolig makt över en.

Nu ska jag titta på nya avsnittet av glee och pussas med den luddiga älskliga lilla varelsen som jag värnar om.

/Lisa Svärd ♥